- Hmmmm.... Vad ska jag ta på mig måntro...? Vad har man på sig när man ska gå på gala?
Sådana funderingar snurrar runt i mitt huvud en Valborgsafton som just precis den här. Jag har fått äran och två biljetter från UNICEF till årets humorgala som direktsänds på TV4. Det är tack vare den minimla men ändå viktiga insatsen jag gör som bloggare för varenda unge. Bli en du också!
Och nu behöver JAG din hjälp! Vad sjutton ska man ha på sig? Långklännig? Partystass? Jeans? Jag har ingen aning! Hellre överklädd än underklädd så om ni ser något hysteriskt glittrande med enormt hår någonstans i publiken i morgon är chansen stor att det är jag.
Det var med viss separationångest som den lilla fröken skilldes från de gamla blommorna i helgen. Mormor hade köpt vårblommor till våra vintriga utekrukor och altanen, krukorna själva och hela familjen längtade efter skira penséer från västkusten. Alla längtade utom lilla fröken.
- NEEEEJ vad gör du? vrålade hon när jag själlöst slet upp vissna och torra ljungplantor.
Fröken räddade en ljung ur komposthögen och gungade med den länge och kärleksfullt innan den fick bege sig till de sälla jaktmarkerna.
Bakom vårt matbord står en jordglob som vi ärvt i förtid av barnens farfar. Tror att den stod på hans kontor på Sandvik eller så är det min egna romantiska bild av jorddgloben. Hur som helst, den är fin och den fungerar och den har dom senaste dagarna blivit omåttlgt populär bland de minderåriga i familjen.
- Kom, jag ska visa var vi bor... Ehmm... här är det. Här ligger Svärjet.
Sedan pekar den lille mannen stolt på Kräftans vändkrets...
- Svärjet. Vi bor där.
- Här bor Törnrosa och här bor Askungen och Tiana bor här och ....
Sedan står dom båda två där i beundran och letar efter spår av prinsessor och troll i Atlanten. Och vem är jag att säga att det kanske inte är riktigt rätt?
Det kommer inte komma några inlägg från mig mer den här helgen. Västkustbesök och fullspäckat schema gör att jag inte har tid eller faktiskt kust att blogga. Kramar till er alla - vi ses på måndag!
Jag blev hemringd av dagis idag då lillfröken var hängig och varm. Hon var grymt skruttig när jag kom men piggnade till efter en tupplur. Båda barnen var rastlösa när dom båda vaknade (den lille mannen sympatisov) och det gäller att smida meda järnet är varmt.
Bort med alla trista och blöta löv. Den lille mannen har inte en framtida karriär som trädgårdsmästare, däremot som daredevil då ingen lövhög är för liten att slänga sig huvudstupa i.
Visste ni att man vet hur långt hår man har om man ligger upp-o-ner och bara tittar på det? Då kan man räkna fladdret från hårstråna och då vet man!
Det hade jag ingen aning om. Den lille mannen väntar fortfarande på ett fladder i fjunet.
Förra året var hon livrädd (men väldigt nyfiken) på trädklättringen. I år står hon själv.
- Gå ner från staketet, du får inte klättra på det. Det vet du om.
- Men jag vill klättra.
- Ja vet det men det får du inte, du kan göra dig illa. Vill du klättra får du klättra på räcket på altanen.
- Gå härifrån mamma!!
- Kommer du att klättra om jag går?
- Ja, gå härifrån. Långt, långt borta. Du får inte se när jag klättrar.
- Kom, vi klättrar på altanräcket istället.
- Jag vill vara ifred! Gå mamma. Jag kan inte klättra när du är här. Lämna mig ifred.
Det pågår såhär en bra stund och kan samma konversation kan appliceras på nästan alla sammanhang där den lille mannen planerar att göra någonting han vet att han inte får göra.
Det hela slutade i alla fall med att pappa kom hem från jobbet och all staketklättring glömdes bort.
Dom växer och frodas och nu behöver jag hjälp från er mer några fler gröna fingrar än jag har. Jag undrar över
1. Hur vet jag när det är dags att dela på alla skotten?
2. Varför har ett av bladen på varje stjälk blivit taggigt medan de andra två har släta kanter?
Sådant här kan hålla mig vaken om nätterna och googel ger mig inga svar. Vårt fönsterbrädaodlande har gett mersmak och vi har nu små äppleskott på väg upp och avocadokärnor som är på väg ned i jorden.
För en nytillkomna kan man läsa om de andra delarna här - Del 1 • Del 2
Den store mannen var i behov av en omstyling efter en dag med kockmössa på huvudet och den lilla fröken tog saken i egna händer. Den lille mannen ignorerade med skräck hennes stylinginstrument. Resultatet blev en fluffig, spikefrisyr som tagen ur valfritt boyband runt 2001.
I alla år har jag haft bra lärare. Det började med Aina och Birgitta på förskolan. Sedan Lillemor i lågstadiet. Fantastiska Lisbeth i mellanstadiet och efter det en drös med olika ämneslärare i högstadiet och gymnasiet och sedan vidare på restaurangskolan. Alla har varit bra, kanske inte alltid inspirerande för den elevtyp jag var, men alla har haft den kunskap och ofta mer än så som de förväntats att ha. I denna enorma kunskapsbank som jag passerat igenom är det ett ämne där jag omedelbart förvandlas till teflon.
Det ämnet stavas: G-E-O-G-R-A-F-I.
Som liten har jag varit runt i hela Sverige. Det är så mina föräldrar säger i alla fall, jag har ingen aning. Sov i bilen och vaknade när den stannade. För min skull kunde de lika gärna kört runt skogen åt andra hållet än det vanliga eller runt gatan i stan och det blev nytt för mig.
Inte så att jag inte minns var jag varit eller vad vi gjort. Jag har stenkoll på hur torg och stugor och badstränder och lekplatser osv såg ut, men var de ligger/låg... ingen aning. Så när jag ringde den blivande äkte mannen i söndags och sa:
- GPS:en har lagt av. Vart ska jag?
så berättade han i efterhand att han blev alldeles kallsvettig. Jag var lugn, det löser sig alltid och jag kommer alltid fram dit jag ska på ett eller ett annat sätt med eller utan GPS. Och jag har blivit grymt duktig på U-svängar med bilen.
- VART ÄR DU?, frågade/halvskrek han.
- Snart i Enköping. Jag kunde välja på Enköping eller Mora och jag tyckte att Enköping kändes bättre. Var det så?
*suck av lättnad från den blivande äkte mannen*
- Helt rätt. Du ska köra mot väg 55. Så kommer du rätt.
Anledningen till att jag valde Enköping framför Mora var att jag mindes att en gammal väns storebror bodde i Enköping och jobbade i Stockholm och han pendlade varje dag så då kan det ju inte ligga så långt ifrån varanda. Från Stockholm hittar jag hem. Att Mora ligger i Dalarna var inget som ploppade upp i mitt huvud just då och så vet man ju aldrig jur vägarna svänger. Det kanske finns en avtagsväg mot vår stad om man kör mot Mora som inte står på första skyten utan på den andra. För visst är det så infrastrukturen fungerar. Att vara lite lurig?
Kikan som bloggar på Hemma hos Kikan har just nu en tävling där du eller kanske jag kan vinna ett stativ från kakfatsbutiken.se
Klart att jag är med och tävlar! Jag tänker mig två fina seconhandfynd i glas på de två nedre våningarna och en flat skål eller en kopp med fat som toppvåning. Det tror jag blir urtjusigt. Klicka dig in till Kikans blogg och var med och tävla du med!
Jag önskar mig själv ett stort lycka till och dig ett mindre lycka till.
”Like” En liten knapp som visar att man bryr sig. Inget fel i det. Men att gilla något förändrar inte världen. Likes är inte pengar. Eller?
I klädaffären:
På restaurangen:
Hos barberaren:
Så gilla gärna UNICEF (och det här inlägget ;) men ta också chansen att förändra världen på riktigt! Påunicef.se/poliovaccin kan du köpa vaccin som räddar barns liv.
Som sagt har barnen och jag varit i Sandviken medan den store mannen jobbat och hälsat på farmor. Katten på bilden har blivit en av den lilla mannens stora kärlekar (tillsammans med djur och motorcycklar) och katten har fått kramar och blivit klappad och fått lustfylld blickar slängda till sig.
Vi tog en runda på stan idag och har i övrigt mest tagit det lungt. Trots vårkänslor och de första hittade tussilgorna har vi varit trötta, så trötta alla fyra.
Barnen från landet har befunnit sig mitt i smetan av Sandviken och har spanat på bilar och andra ombyggda volvos. Mycket spännande!
Vi passade på att fika på ett konditori som serverade enorma bakelser.
Tro det eller ej, men jag orkade bara en.
Den här. Jordgubbsmousse, smördeg och vaniljcréme.
Hos farmor regnar det så mycket inomhus att paraplyerna blir förvandlade till båtar och krokodilerna äter upp alla tår.
Hade jag vetat om det innan hade jag packat ned stålhätteskor till oss alla.
Hos farmor är det spännande att leka med knappar. Hade jag slängt fram en knappsamling hemma hade det inte blivit samma succé. Farmor har magiska knappar.
Ylva Halvarsson, den strålande vackra konstnären har funnits med i mitt liv sedan jag föddes och jag betraktar henne som min syster. Hon har alltid varit otroligt duktig på att uttrycka sig i bild och jag ritar ännu inte lika bra som hon gjorde när hon var tio år. Ylva är en sann naturbegåvning och idag har hon (äntligen!, som vi alla väntat) haft vernissage med några av sina tavlor. Såhär beskriver hon sin utställning.
Nota Bene
"Människor, ögonblick och betraktelser som passerat
men ändå stannat kvar hos mig, för dig.
Så lever bilden vidare i frihet."
Tavlorna hänger på Best Western Gustaf Fröding Hotel & Konferens i Karlstad en tid framöver. Är du i Karlstad, eller i Värmland för den delen, så är Ylva Halvarssons utställning värt alla eventuella omvägar.
Hon börjar bli stor nu den lilla fröken. Riktigt stor. Hon har redan kört över sin pappas fötter ett par gånger med den stora cykeln och även krashat ett par-tre gånger med under kvällen. Det gick bra. Hon är stor nu.
Nu har jag tröttnat på att ta på mig de kläder som ligger överst i garderoben för att jag inte orkar trycka igen backarna med kläder. Backarna är överfulla av fina plagg, men just idag känner jag mig skoningslös och då passar jag på. Det jag inte använt på ett år åker skoningslöst i bortskänkeshögen. Oavsett sentimentalvärdet. Oavsett hur mycket plagget kostat. Oavsett oavsett helt enkelt!
Stig Lindberg ritade den här tapeten 1947 och nu sitter jag i soffan år 2013 och funderar över hur jag ska övertyga den blivande äkte mannen om att det här är den perfekta tapeten till gästtoaletten. För er som också gillar den finns denna bland annat att beställa på Tapetorama.
Och det känns bra! För övrigt har jag ett enormt klänningsproblem tlll dag nummer två i vårt bröllopsfirande. Fredagsklänningen är klar och bara det var ett stort stressmoment i sig.
Jag inte kunnat hålla mig utan visat den blivande äkte mannen klänningen Jag blev förälskad i den när jag såg den på asos.com och så tog den slut!! Det gick galet fort, alla vill visst ha den mintgröna och för en gångs skull nog sällade jag mig i den klungan. Men lugn, min storlek fanns kvar på Jarlos egna webshop. Bridezillavarning?
Till dag två är det en annan historia. Det finns för mycket att välja mellan samtidgt som det känns otroligt onödigt att köpa två klänningar när jag har hittat en som är rätt, men det kanske är just vid dessa tillfällen man ska skämma bort sig?
Den blivande äkte mannen och jag är nyss hemkomna efter ett besök i storstaden där vi sett Eddie Izzard. Vi har skrattat oss tårögda till denne fantastiske man. Trött och med magvärk från allt skrattande säger jag god natt.
I överraskningspaketet som jag efter mycket lång väntantillslut kunde hämta ut fanns det så fina saker! Som den Pearl Jam besatta person jag är så är jag med i Ten Club. Jag hade helt glömt av att de skickade ut medlemsprylar och det var det som de hade skickat till mig. Tjihoooo!
I paketet fanns en snygg trycksak, fina stickers (varav en pryder min väska, en badge och koder till låsta MP3 filer - membership only.
Nästan allt som kommer ut från Ten Club sköts in house stora delar av medlemsavgiften går till the Wishlist foundation.
För er som inte har koll för denna fantastiska grupp som även är sunda människor så kolla in det här klippet. En dryg halvtimme unplugged konsert från dom tidiga åren. Lyssna på texterna, lyssna på basegångarna och på McMeltys gitarrsolon. Underbart!
Kikan som driver bloggen Hemma hos Kikan och jag kommer att starta en fantastisk trend med det som jag nu kommer att posta. Alternativt är det en trend som modemetvetna Kikan har koll på medan jag är hopplöst ute.
Vi kommer under kvällen att posta en fototriss med temat "MYS" - tolkningen är fri.
Enligt mig är jag och Kikan ganska lika. Vi har känt varandra sedan gymnasiet där vi gick i samma klass. Bloggande småbarnsmammor. Båda uppväxta på landet, flyttade till storstaden för att sedan flytta till landet igen när vi fick barn. Gillar kläder, brinnande miljöengagemang och boknördar. Vi har gått igenom glädje och sorg tillsammans.
Det ska bli spännande att se hur hon tolkar temat.
Jag tolkar det såhär:
Croassianter. Närmare bestämt jobbcroassianter.
Det är något visst med fika på jobbet. Det är alltid godare än hemma.
Mys 1.
Bara att vända på bladen i en bok är tearpi för mig. Att förflytta sig till en annan värld med hjälp av trycksvärta och papper är fantastiskt.
Mys 2.
(mys 2,5 är att bilden är tagen på loppisen i stan).
Jord på morötter. Egentligen jord på alla saker som växt i jorden som ska in i kroppen. Det är balsam för min själ.
Mys 3.
Jo, jag hör vad ni tänker. Barnen då? Pussar och kramar och mys och... Inte värdigt fototrissen?
Självklart är det det mysigaste jag vet, men det är så självklart. Det är viktigt att belysa den udda vardagsmysigheten.
Den är fantastisk! Jag kan ha varit kunden med det största leendet på tobaksaffären igår. Visar er sedan vad paketet innehöll för nu ska jag komma ur sängen och laga frukost.
Dom är ljuvliga dom små skotten som kommit och gnuggar man lite på bladen så känner man en svag och söt doft av honungsmelon.
Att dom kommit upp berättar för oss att vi kommait ihåg att vattna och med vi menar jag naturligtvis barnen som påminnt mig om min ständiga nemesis vid namn "vattning av blommor".
Inte för att vi är ovänner, vattenkannan och jag, den är fin och vi har hängt ihop länge. Det är bara det att det är jag som är dominant i vårt förhållnde och vattenkannan... ja... den glömms liksom bort.
Men nu ska det bli ändring, melonskotten är beroende av oss och vi ska göra allt i vår makt att få dom att växa mer och mer. Och nu hoppas jag på en massa tips från alla er om hur tusan vi ska få dom större. Jag har nämligen ingen aning.
Jag hann inte. Tobaksaffärn hann stänga och avin ligger brännande i väskan och väntar på att få komma därifrån. Jag får helt enkelt sova med nyfikenheten och... ja helt enkelt låta den gro.
Jag vet inte vad det är för något som väntar på mig. Jag har inte beställt någonting som jag minns ska komma nu och jag är rysligt nyfiken. Nyfiken, nyfiken, N-Y-F-I-K-E-N-!
Ska bege mig iväg till utlämningsstället innan årsstämman. Wohiiiii!!!!! Vad kan det vara?? Jag hoppas på (förutom världsfred och slut på all hunger och barnarbete men tror inte att det kommer i ett paket) på:
• barstolarna, men de ska komma först i maj
• några miljoner kronor att behålla och skänka bort
Kort lista. Hinner inte tänka mer. Måste bege mig.
Tisdag är loppisdag. Tisdag är dagen man hittar mig bland många andra på Röda Korsets butik här stan för att fynda och ej att förglömma stödja deras verksamhet. Av någon anledning så ringde vi inte varandra, Kikan och jag, utan smsbombade varandra istället. Mitt uppe i allt skrivande och fyndande så ser jag mig själv i en spegel yvigt dansande till Johnny Cash som spelade i mina lurar. Musik är som mat för mig men det kanske börjar bli dags att banta en aningens. Iallafall sänka volymen lite ute i affärer.
Det här fyndades idag:
En skön sommarscarf jag ska knyta runt håret och sex stycken fina, fina små blommiga assietter.
En bok till barnen och en bok till mig.
+ ett par sommarskor från Bianco som var som gjorda för mina fötter
För er som inte hängt med här så är det dags för den store mannen att bli en äkta man och gifta sig med mig. Ett mycket bra beslut tycker jag då vi har hängt ihop i en herrans massa år och har ett litet knippe barn tillsammans och vi passar bra ihop... Låt mig ta er med på en snabbtur i våra bröllopsplaner.
Fredag - vigsel runt lunch. Äta lite med allra närmsta familjen. Sedan åker jag och den dåmera äkta mannen iväg för att äta bröllopsmiddag på tu man hand.
Lördag - party med vännerna. Köttgryta, gott vin, slush och disco.
Nu har vi äntligen fått iväg inbjudan, gäster har börjat anmäla att de kommer och jag börjar inse att det är på riktigt.
Jag är relativt partisk och tycker att den är ursnygg, men sedan är den ju också proffsgjord.
Svårt med ytterkläder till ungarna nu. Kallt på morgonen, varmt på eftermiddagen. Isvindar och vårfläktar om vartannat.
Den lille mannen är en varmlurk och lillfröken fryser. Hursomlest så var det ändå dags att skaffa nya ytterkläder (igen) med en triljon i vattenpelare till den förstnämnde då hans kläder inte klarar av att mostå mer väta. Vi tog med oss moster och kusinen till Lager 157 i Hälleforsnäs. Bra kvalitet, snygga kläder, snygg lokal, roliga märken och inga ockerpriser. Me like!!
"Men varför har dom öppnat affären när dom inte är klara med väggarna ännu?"
Stora funderingar från en liten fröken.
Liten man, den stora idolen och lillföken.
Helt plötsligt försvann hon. Det enda som hördes var ett magdjupt fnitter genom hela butiken. Vart kan hon vara?
Shoppingklara och fikadags. Dags att kassera byxorna eller börja kalla dom "high water pants"?
Lilla fröken börjar bli stor, hela 4 år! Nyfikenheten om hur saker och ting fungerar, hur man skriver och läser och räknar blir bara större och större. Hon är en kunskapstörstande dam. Hon kan skriva sin bästis namn men att skriva sitt eget är inte lika kul om hon inte får skriva på datorn eller på paddan och där hon lyckas ganska bra. Vänder på några bokstärna en aningens men vad gör det när man är fyra år? Det här knåpade hon ihop själv igår.
Och inte vilken premiär som helst. Det var korvgrillning över öppen eld med fantastiskt väder som tillbehör. Barn som sprang runt i berget och andra barn som fiskade stora krokodiler, gäddor och blöta löv. Och föräldrar som jagade barnaskaran. Det gav mersmak och jag vill spendera en varje helg på det här sättet. Tack familjen som fixar!
Vad har familjen Berndtsson & Lundström för sig en lördagkväll?
• middag med vänner? • bakar ekologiskt surdegsbröd? • softar framför en barnfilm?
Nej, nej och nja. Vi hade på Kunskapskanalen som visade fantastiska vyer från "det vilda Anderna". Har ni inte sett det kolla in det (om ni är dokumentärnördar som vi). Och så ritade vi och klippte bort kaffefläckar från målarböckerna.
Häpp! Imorgon bär det av mot affären och inköp av flera par regnkläder. Den lille mannens nya regnställ har redan svalt allt vatten den var tänkt att motstå under minst två säsonger och den sväljer icke mer. Och så är det för varmt.
Vi ska iväg på korvgrillning men vill bjuda er på dagens filosofiska tanke från den lilla fröken.
- Mamma, ser du alla fåglarna där? Dom är förälskade i varandra men dom kan inte få varandra.
Så vackert och sorgligt tänker ni kanske nu. Och vilken tankfull dotter ni har, kanske ni tänker sedan.
Det kanske är sant, men jag tror mer att det är det här som spökar i lilla frökens huvud.
Hon satt som klistrad framför Let´s Dance igår och insöp varje ord, varje danssteg och det var inte ett gnistrande från alla paljetter som undgick henne. Att vara "förälskad men inte få varandra" var så Sigrid beskrev danskänslan för min hometownboy Erik Segerstedt.
Lillfröken har ritat teckningar till oss. Spännande!
Nu ska vi se vad hon ritat.
Första:
- En blomma, jag har stämplat med blomstämpeln.
- Jättefint! Vad är det andra?
- Det kommer jag inte ihåg. Det var jättelänge sedan jag ritade dom. Visste du inte det?
Andra:
- Åh, vad är det här då?
- Det är en segelbåt med en bassäng och en studsmatta. Och så simmar det fiskar under och det där är en haj (uppe i högra hörnet) och så är det en...? en..... ??? Ehm, en prinsessa!
- Såklart!
Jag kan vara partisk, men det tror jag knappast. Hon är ett modernt geni!
Här sitter vi båda i skrindan och väntar och väntar.
- Mamma jag vill gå hem nu!
- Jag med, bara en liten stund till.
- Men ååhh. Jag fryser.
- Kryp lite närmare så blir du varmare. Bara en liten stund till.
Den lille mannen hade klättrat upp på det stora berget som inte är så stort längre. I vintras var det där snöplogade tryckte ihop all snö som var bortplogad, nu är det en grushög.
Han var inte arg och trött och trotsig som bara tvååringar kan vara utan bara glad med sprittande ben och jag njöt av lugnet. Det är det ögonblicket jag har i sinnet när trotsen och tröttheten kraschar ihop totalt. För det gör dom och det är helt OK för jag har myst i skrindan.
Enorma tvätthögar väntar på att vikas Japp, inte strykas utan vikas men det finns så mycket roligare saker att göra så jag vet inte om jag hinner. Jag måste till exempel:
• dricka te
• ta bort det slitna naglacket
• titta på "Hela England bakar"
• slösurfa under reklampauserna ovan
• titta om det verkligen är säkert att ingen av mina quizmotståndare har svart på sina frågor
Att gå med knuten näve i byxfikan och inte säga det där man egentligen vill säga är någonting av det värsta jag vet. För det kommer alltid att komma upp, det där som var så fel då och nu är det för sent att rätta till.
Att säga vad man tycker, men för den delen även väga sina ord på guldvåg ibland, är någonting jag försöker att lära barnen. Att de ska känna sig såpass trygga i sig själv att det alltid är en självklarhet. Detsamma gäller att de ska berätta vad de vill och inte vill göra (helt galet mitt i trotsålder, jotack jag vet!). Men hur ska andra personer veta vad de vill eller inte vill om dom inte berättar det?. Men att fråga och vilja är inte samma sak som att få och för mig är också viktigt att lära sig. Att lära sig ta ett "nej" likväl som att lära sig ta ett "ja".
Jag tycker även att det är viktigt att ge dom tryggheten i att själva tycka att dom är duktiga, för det är dom. Och att berätta för sina kompisar att dom också är duktiga, för det ÄR dom! Att faktiskt låta dom tycka det och uttrycka det och inte ge vika för den urtrista och helt onödiga jantelagen. Nu är våra barn såpass små att någon jantelag inte kommit in i deras värld ännu, men den kommer och jag tror att om man börjar redan nu att vaccinera dom mot den kommer jantelagen inte att slå lika hårt. Varken på dom eller deras vänner.
Det verkar som om den lilla fröken har förstått. Det här brevet låg i henner låda idag. Det står:
"Hej mamma och pappa!
Tejp tack!
Hälsningar I
Lilla fröken ville att jag skulle skriva ett brev. Hon ville också att att jag skulle berätta att hon gör bra saker, och det gör hon ju, massor med bra saker. Hon övar, prövar och försöker massor varje dag.
Hälsningar P"
Även vår fanatsiska förkola jobbar med alla barnen enligt tänket ovan och jag kan inte nog uttrycka hur otroligt bra personal och lyhörd personal som jobbar där! Dom är värda allt!!
Jag har just fått storstryk i Rapunzelmemory av den lille mannen. Hävdar bestämt att han fuskade, det var ju trots allt han som la ut korten. Bedrövad och med svansen mellan benen bjuder jag er istället på bilder från dagen i en hejdundrande kompott.
Lilla fröken börjar tappa tålamodet och insisterar på att melonerna växer neråt. Jag är beredd att hålla med, hur lång tid ska det egentligen för dom små liven att gro egentligen? Maximalt en timme om man ska följa den lilla fröken och min tålamodslängd.
Köpte äntligen den där tavlan jag gått och sneglat förälskat mig i idag. Den har prytt ett skyltfönster här i stan och snart pryder den en vägg här hemma. Ska bara hämta hammaren och den perfekta väggen.
De båda barnen har även sopat banan med mig i fiskspelet. Vad hände? Och när? Det är dags att plocka fram Trivial Pursuit, där har dom inte en chans!
Dagens konditionspass höll den lilla fröken i.
- Mamma, kom och galoppa med mig. Fortare!! Och högre mamma, högre!!!
Efter ett par varv i huset brände det i halsen och blodsmaken kom. Fröken skuttade glatt vidare en halvtimme efter min kapitulation till soffan.
Jag är nästan lite pinsamt nöjd med mitt senaste second hand fynd! Det är sällan jag har för mycket paljetter på mig. Den glittrade extra fint i den fantastiska vårsolen som sken in på kontoret. Dubbeltumme!!
Ann-Christin, det är så jag heter.
Västkusttjej som blev östkustsmamma.
Jag bor i en liten stad utanför Stockholm som är mycket befolkad av turister. Det är inte bara turister här utan några tusen åretruntbor och även mannen som jag lever tillsammans med och våra två barn, lilla fröken (2009) och den lite mindre mannen (2010). Med i familjen finns även två stora barn som lever det glada studentlivet på andra orter.
Stanna en stund och reflektera över min reflektioner som en alldeles perfekt vanligt virrig kaffetörstande person.
Kontakt: [email protected]
Bort med alla trista och blöta löv. Den lille mannen har inte en framtida karriär som trädgårdsmästare, däremot som daredevil då ingen lövhög är för liten att slänga sig huvudstupa i.
Gårdagens konversation med den lille mannen när en 
