De fyra Lundströmska pulkatyperna
Typ 1. Den påhejande pappan
Den påhejande pappan uppmuntrar och utgår från var barnet i sig vill starta i backen. Han tycker att det är roligt när det går fort och backen är jämn. Resultatet blir en trevlig pulkaåkning för både Lundströmspappan och Lundströmsbarnen till skillnad från:
Typ 2. Den lite för ivriga mamman
Hon tycker om när det går fort, väldigt fort och kronan i backen är guppen som hon vill flyga många meter från. Taktiken med barnen är att visa att det inte är varken farligt eller läskigt genom att vilt slänga sig på pulkan tjoandes med snöröken virvlandes bakom sig för att välta och köra in i en snödriva för att hon inte riktigt kan kontrollera pulkan. Taktiken fungerar ypperligt med:
Typ 3. Kamikazesonen
Rör det sig måste det vara en pulka och en pulka som rör sig är en pulka man inte får missa. Han slänger sig på magen över platsbiten (om det är vår pulka eller en ägarlös pulka som någon tappat är inte viktigt) och tjuter av skratt. Ju fortare det går desto bättre är det. Slutresultatet är den detsamma men starten är annorlunda för:
Typ 4. Den nyfiket, avvaktande dottern
Dottern analyserar backen och kommer fram till att den är på tok för lång och brant och väljer att starta en tredjedel upp för att sedan bli säkrare och går högre och högre upp. Efter fem till sex åk förvandlas även hon till en kamikazeåkare med skräckblandad förtjusning.
Det här mina damer och herrar är ett par nyinvidgda springskor! Det är sant och jag är lika förvånad som ni. Det började på festen i lördags, en utmaning/uppmaning från chefen att få hela kontoret att springa ett lopp här i stan. Mest på skoj men det sådde ett litet frö. Loppet är på 1 mil och det är cirka 9,5 kilometer längre än jag sprungit sammanlagt i mitt liv utan att dribbla en boll. 