De fyra Lundströmska pulkatyperna

Publicerad 2014-01-20 16:51:00 i Motion

Typ 1. Den påhejande pappan 
Den påhejande pappan uppmuntrar och utgår från var barnet i sig vill starta i backen. Han tycker att det är roligt när det går fort och backen är jämn. Resultatet blir en trevlig pulkaåkning för både Lundströmspappan och Lundströmsbarnen till skillnad från:
 
 
Typ 2. Den lite för ivriga mamman
 
Hon tycker om när det går fort, väldigt fort och kronan i backen är guppen som hon vill flyga många meter från. Taktiken med barnen är att visa att det inte är varken farligt eller läskigt genom att vilt slänga sig på pulkan tjoandes med snöröken virvlandes bakom sig för att välta och köra in i en snödriva för att hon inte riktigt kan kontrollera pulkan. Taktiken fungerar ypperligt med: 
 
 
Typ 3. Kamikazesonen

Rör det sig måste det vara en pulka och en pulka som rör sig är en pulka man inte får missa. Han slänger sig på magen över platsbiten (om det är vår pulka eller en ägarlös pulka som någon tappat är inte viktigt) och tjuter av skratt. Ju fortare det går desto bättre är det. Slutresultatet är den detsamma men starten är annorlunda för:
 
 
Typ 4. Den nyfiket, avvaktande dottern
Dottern analyserar backen och kommer fram till att den är på tok för lång och brant och väljer att starta en tredjedel upp för att sedan bli säkrare och går högre och högre upp. Efter fem till sex åk förvandlas även hon till en kamikazeåkare med skräckblandad förtjusning.

Månadens överraskning

Publicerad 2013-02-13 20:43:00 i Motion

Det här mina damer och herrar är ett par nyinvidgda springskor! Det är sant och jag är lika förvånad som ni. Det började på festen i lördags, en utmaning/uppmaning från chefen att få hela kontoret att springa ett lopp här i stan. Mest på skoj men det sådde ett litet frö. Loppet är på 1 mil och det är cirka 9,5 kilometer längre än jag sprungit sammanlagt i mitt liv utan att dribbla en boll. 

- Ta det lungt nu i början, sa den store mannen. Spring inte utan gå snabbt.
- Ja, det är just vad jag tänkt göra.

Så självklart börjar jag med att sprinta uppför backen utanför huset som den atlet jag tror att jag är. Det lärde mig att den grymma konditionen jag hade när jag var 15 år inte finns kvar. Märkligt. 

Blev en powerwalk med lite småjogg. 2.2 kilometer på 16 minuter - det är en start. En nystart! När jag kom in i hallen mötte den lille mannen mig:

- Mamma, du ser sportig ut.
Mitt nya ledord i denna sprinvärld ska bli:

Fake it till you make it!
Ditt namn eller något annat som förklarar bilden

Berndtsson och Lundström

Ann-Christin, det är så jag heter. Västkusttjej som blev östkustsmamma. Jag bor i en liten stad utanför Stockholm som är mycket befolkad av turister. Det är inte bara turister här utan några tusen åretruntbor och även mannen som jag lever tillsammans med och våra två barn, lilla fröken (2009) och den lite mindre mannen (2010). Med i familjen finns även två stora barn som lever det glada studentlivet på andra orter. Stanna en stund och reflektera över min reflektioner som en alldeles perfekt vanligt virrig kaffetörstande person. Kontakt: [email protected]

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela