Det här mina damer och herrar är ett par nyinvidgda springskor! Det är sant och jag är lika förvånad som ni. Det började på festen i lördags, en utmaning/uppmaning från chefen att få hela kontoret att springa ett lopp här i stan. Mest på skoj men det sådde ett litet frö. Loppet är på 1 mil och det är cirka 9,5 kilometer längre än jag sprungit sammanlagt i mitt liv utan att dribbla en boll. 

- Ta det lungt nu i början, sa den store mannen. Spring inte utan gå snabbt.
- Ja, det är just vad jag tänkt göra.

Så självklart börjar jag med att sprinta uppför backen utanför huset som den atlet jag tror att jag är. Det lärde mig att den grymma konditionen jag hade när jag var 15 år inte finns kvar. Märkligt. 

Blev en powerwalk med lite småjogg. 2.2 kilometer på 16 minuter - det är en start. En nystart! När jag kom in i hallen mötte den lille mannen mig:

- Mamma, du ser sportig ut.
Mitt nya ledord i denna sprinvärld ska bli: