Jag är allt som oftast en sådandäringa positivt typ. Inte jobbigt överentusisatisk (om du frågar mig) men det mesta ordnar sig till slut. Glas för mig har alltid varit halvfulla (förstod inte ens att det var en måttstock förrän ett par år sedan).

 

Jag förstår (jo, jag gör faktiskt det) att trotsåldern är någonting bra men (fyll i valfria grova svärord här ... ) vad jobbigt det är, för alla inblandade.

 

Igår, till exempel, bröt den lille mannen ihop av dessa anledningar:

• solen inte var framme

• jag tände lampan för att solen inte var framme

• maten var för mjuk
• maten var även för röd

• han var hungrig

• han inte fick äta mat i soffan

• hans storasyster tittade på honom

• jag kramade honom fel

• soffan stod för lång bort

• hans tröja var grön

• han ville inte ha fem fingrar

• han fyllde inte år alla dagar

• han blev rättad av sin storasyster när han ville att fem fingrar skulle vara två fingrar

• Dora på Bolibompa sa inte hans namn när hon hälsade

• osv

• osv

 

Listan kan göras längre men jag tror att ni har förtsått bilden. Detta inom tidsramen av två och en halv timma. Profylaxandning används nu fullt ut och snabbmeditation samt eventuellt hörselkåpor kommer att göra andingen sällskap.

Såhär blev den.
Det snyggaste jag någonsin pysslat ihop.

Man gör så här:

1. Fixa fram en lampfot.

2. Sandpappra lite lätt.

3. Klistra på vad du är har lust med. Jag köpte plastdjur på loppisen för fem kronor.

4. Maskera sladden och ljuskoppen.

5. Spray med sprayfärg. Flera tunna lager är bättre än ett tjockt.

6. Klart!

 

En halv steg-för-steg-guide finns HÄR.

Förskolan hade planeringsdag idag och det var inget vi alls hade kommit ihåg att planera in. Det är svårt att kalla in barnvakt med så kort notis (läs kvällen innan) så idag fick det bli en välbehövlig men oplanerad trädgårdsstädning.

 

Jag tycker att någon borde avla fram ett gräs som sväljer alla löv på direkten, kväver allt ogräs och som inte växer mer ca 3 centimeter. Eller att det per automatik ingår en trädgårdsmästare i varje trädgård som jag äger. Jag älskar en välvårdad, prunkande trädgård. Jag gillar bara inte att få dem sådär prunkande och snygga och lummiga. En dålig ekvation, jag vet...

 

Men idag var det en bra fixa-i-trädgården-dag. Trevligt sällskap, fantatsikt höstväder och picknick och mycket gjort! Kom dessutom på att man inte behöver kratta ihop löven, man kan klippa ned dom med gräsklipparen! HURRA!!

En nöjd och inte så liten man sover sedan några timmar tillbaka. Som kanske bekant hade han önskat sig ett piratkalas så piratkalas it was. Efter några kalas bakom oss har vi nu kommit fram till:

 

1. strunta i städningen innan, ta bara det värsta, för du måste ända städa och torka av allt igen när alla gått.

2. grunda med någon form av mat innan ni laddar upp med sockret.

 

Punkt 1 - check!

Punkt 2 - check! Vi bjöd vi på vrakdelar och sjörövarskepp. Vill man vara lite trist kan man kalla det pommes frites och korv med bröd.

 

Ville man gå på toaletten var man tvungen att gå på plankan där blodtörstiga hajar vaktade havet.

kommer från fröken.

 

(apropå att hon inte får hoppa på studsmattan när den är blöt)

Det är den lille mannens födelsedag!

Hipp hipp H-U-R-R-A-!-!-!

 

Nu sitter jag här i valet och kvalet. Ska jag som många andra berätta om förlossningen? Nej, den vill du nog inte höra... Inte för att den inte är händelserik, inte för att den inte har alla sliskiga detaljer, inte för att den inte har drama för det har den. Nej, det här är den lille mannens dag. Inte min, och förlossningen kan jag berätta om på begäran en helt annan dag. 

 

Den lille mannen är ett energiknippe med stor medkänsla, har en coolhet man inte kan skaffa sig utan som bara finns där, har en fantasti som slår min på fingrarna och en stark personlighet och nyfikenhet. Han är helt enkelt bäst!

 

Idag firar vi med paket som innehåller ett stall, hundar och ett hemligt paket som jag är väldigt nyfiken på. På söndag firar vi med pirater.

Jag såg den här idén i en blogg, jag tyvärr inte minns vilken, för inte så länge sedan så jag tar ingen som helst ära för idén. En lampa att älska eller totalt avsky. Jag tycker att den är fantastisk!!!!

 

Utanför AXA Arena stod det ett några fotbollskillar och värmde upp och stajlade  med en boll. Vi åker förbi med bilen och fröken tittar storögd och (vad jag todde) imponerat på dom.

 

En av mina bästa vänner har fått sin blogg - Hemma hos Kikan nominerad i en tävlingen där årets bästa gröna bloggar utses. Hon är nominerad i kategorin "Årets gröna inspiratör" och det är hon verkligen - en inspiratör! 

 

Hon lever som hon lär och tipsar och pysslar och testar och letar upp alla bra shoppingsidor så att vi andra slipper leta och bara kan gå in och beställa. Hon har fått mig att tänka efter i affären, göra medvetna val utan pekpinnar och att ställa krav i butikerna. Fler borde få den inspirationen.

 

Kika in henne och lägg en röst på henne för hon förtjänar att vinna!!!! Klicka HÄR för att komma till röstsidan.

Fan.

 

Jag ville ju bara lite snabbt ändra typsnitt på bloggen och så blev den knasigt gånger 1000! Var tog min SIDE vägen??? 

 

Aha! Där. Vad tusan gör den längst ned? HJÄLP! någon?

Pust! Frust. Suck...

(igen...)

 

En gång om året gör vi någonting bara vi Carola, Ylva och jag. I år var det dags för kryssning med Viking Cinderella. Mycket fnitter, mycket mat, alldeles för mycket cigarettrök (varför röker människor inomhus?), mycket dans och mycket prat. 23 fantastiska timmar som jag lever på läääääääänge.

 

Lördag:

Det blev lövspringning. 

Låt mig presentera: Lycklig lillebror

På väg hem från förskolan finns det ett ytterst spännande dike. Kanske inte så spännande om jag tänker efter när man är i min ålder, men om man är under 120 cm är det en djungel. En djungel som kan innehålla det mesta. Dom har hittat skatter i form av nypon, blött papper, fina löv och en och en annan upprskrämd gråsugga. Spännande att se vad vi kommer att hitta i morgon. 

 

Nej, nu ljög jag. Det är en nödvändigt tristess att stanna där, BARNEN tycker att det ska bli spännande i morgon igen.

Varje dag tvingas barn över hela världen att fly från förföljelse, förtryck, krig, fattigdom, våld och övergrepp. Tusentals av dessa barn kommer varje år till Sverige. Väl i Sverige ser vi dagligen exempel på att dessa barn får sina rättigheter kränkta. Med detta inlägg vill jag rikta ljuset mot dessa kränkningar och ge barn på flykt en röst.

Barnkonventionen är en samling mänskliga rättigheter för barn. Den slår fast att barn har egna rättigheter och ett människovärde som måste respekteras, samtidigt som barn har speciella behov av skydd och stöd. Sverige skrev under barnkonventionen redan 1990, men den gäller ännu inte som svensk lag.

Om barnkonventionen gällde som svensk lag skulle beslutsfattare tvingas ta barnets rättigheter på större allvar och kunskaperna om barnets rättigheter skulle öka. Barn på flykt måste få sina rättigheter tillgodosedda. Jag har skrivit under för att göra barnkonventionen till svensk lag. Gör det du också! Flykten slutar här.

 

Närmare bestämt dom här husdjuren.

Hon har hittills inte visat upp något intresse för att bygga med lego, duplo, klossar, kaplastavar, burkar eller andra väntade byggmaterial. Jag har varit den som byggt och hon har varit projketledaren. Hon har pekat på var tronen till slotten ska stå, hur höga portarna ska vara och vilka färger som sängen ska byggas i. Jag har byggt, byggt och byggt. Jag gillar att bygga...

 

 

Det slog mig inte förrän igår att det har varit så. För igår stod plötsligt den här kreationen skapad av henne på bordet.

För att ta till exempel mig, så vet jag att jag är rent utsagt usel på att följa manualer. Frågar man den äkte mannen finns det inte en IKEA-möbel i vårt hus som jag inte borrat hål i för att skruven inte passar där jag tycker att den ska sitta. Frågar man å andra sidan mig så är svaret bara tre möbler. Hade han inte kommit hem i tid för några veckor sedan hade svaret varit åtta rena möbler plus nio stycken lådor. Det är inte för att jag inte kan följa manualer, jag tycker bar att det är lite tråkigt och att det löser sig på vägen fram. 

 

För att ta till exempel fröken i huset så handlar det om att cyckla i backar. Hos henne handlar det inte om uttråkning utan om ren ... ja, jag vet inte riktigt... Hon kan, hon säger att hon inte är rädd. Jag tror att hon bara inte vill.

Scenariot.

Jag står i köket. Det hörs tissel och tassel i hallen.

 

En kväll/natt, innan jag och den äkte mannen fick barn hade vi en tvåmannafest efter flera långa dubbelpass. Det var väldigt mycket enbär i flytande form inblandat och enligt den äkte mannens smak, alldeles för lite tonic. Då var det här den perfekta partyattiraljen. Det kan vara en av de roligaste festerna vi båda varit på.

 

Fröken använder den som man ska.