Nu har hon åkt, den lilla fröken. Det var med tårögda ögon som hon konstaterade att hon skulle sova i två nätter hos moster.

 

Lilla fröken har målat ett porträtt av mig. Gröna ögon och ett rufsigt hår.

 

 

Och hon har rätt, mycket rätt! Jag tycker att det är slående likt och porträttet har fått en hederplats bredvid skallen.

Att inte köra slut på fötterna redan dag 1 av 2-dagarsfirandet i och med det stundade bröllopet känns som en ypperligt bra idé. skorna på bilden har allt med bilden att göra då det är dessa jag ska ha till klänningen som jag inte får visa er. Hur kommer det sig då att dessa mer fotriktiga skor gör mina fötter mer illa än guldskorna? Att jag sitter här med pulserande trampdynor och hälar med barnplåster på?

 

Skorna kommer från Chocolate Shubar och kom med en av de mest träffande hang-tagsen jag stött på.

Strålande glad, på lätta ben och med sol i sinnet skuttade jag hem med en kartong under armen. I kartongen låg min brudklänning. Den har legat på jobbet ett tag för allmän beskådning av intet ont anande personer som undrat vad det är för kartong som legat bakom mig. Nu har alla tänkbara sett den och det var hög tid att ta hem den. Den är så fin och jag är så nöjd med den att jag vill visa den för hela världen!

 

- Vill du se den, den har kommit nu!!! frågade jag glatt den blivande äkte mannen.

- Nej, svarade han. Du har sagt att jag inte ska få se den så då vill jag inte det. Du har ju visat den gröna redan...

 

Vafalls!

Typiskt att han ska komma ihåg små, små detaljer som jag i ett förvirrat ögonblick sagt och som jag tydligen måste hålla nu. Typiskt honom. Typiskt mig. Defenitivt typiskt oss.

 

När jag dessutom kikar tillbaka i bloggen har jag i samma svaga ögonblick även sagt till er att jag inte kommer att visa den här heller. 

 

Typiskt.

 

Jag förlorade den kampen. Fika utomhus bredvid sandlådan och...

 

 

 

Precis på den platsen där de bruna tofflorna står stod förra veckan ett par skor som jag lämnat in på Röda korsets Second hand för en tid kort sedan. Nu är dom borta! Någon har köpt dom! Man blir ju själaglad! 

 

Vet inte riktigt varför jag blir så glad men glad blir jag och det är det som räknas. Det kanske är karman?

 

Hon höll ut ända fram tills dom sista sekunderna av Robins Stjernbergs framträdande men sedan somnade hon. Tur att hela eurovisionfinalen finns på youtube så att hon kan titta på den om och om och om igen. 

 

Visst var det en ovanligt bra final med många bra bidrag? Det plus en snygg show, fantastiska småfilmer och bidrag som faktiskt fick mig att skratta så jag grät. Opera är fantastiskt vacker, jag älskar discobeats men tillsammans ha ha ha ha! Underbart men nej. 

 

För övrigt anser jag att Petra Mede borde vunnit.

Lillförken har plockat blommor och plockat blommmor och blommor och blommor och blom... Är jag övertydlig? Just den här buketten ska jag ha när jag gifter mig. 

Det finns en gyllene linje och under den tittar man inte för då ser man helt enkelt inte ut. 

 

 

3. Smycken

 

Kunde inte motstå att gå in på Kupan idag. Magkänslan sa till mig att det finns någonting där inne som jag letat efter och vem är jag att säga emot magkänslan? Ingen alls!

 

Och se! Jag är ständigt på jakt efter perfekta burkar (den blivande äkte mannen blir galen på min burkmani) och se! Överst på en hylla stod en perfekt plåtburk och den viskade ljuvt i mitt öra:

 

 

Jag hörde viskningen, jag såg den och hur kan man inte bli förälskad i en plåtburk med knopp som är dessutom är lite bullig på mitten? Jag blev störtkär. Hej fina burk och välkommen hem till oss!

 

I morgon firas det för full, det är Förskolans Dag och just vår förskola kommer att ha en maskerad för alla som vill klä ut sig och temat är Astrid Lindgren. Idas sommarvisa och andra Lindgrenvisor som jag inte kan namnet på (och You) har sjungits flitigt vid middagsbordet och lilla fröken får tunghäfta när hon ska berätta hur roligt hon tycker att det här ska bli. Prinsessorna har besegrats av den nya idolen Pippi Långstrump. Bilden i sig är ett enormt bevis då hon aldrig någonsin tidigare har ställt upp poserande på en bild. Kanske, nja och inte riktigt så men det är lika sällsynt att hon står still framför kameran som att se en levande grip. 

 

Den lille mannen vill klä ut sig med fjädrar och jag letar febrilt i min Astrid Lindgrenkunskap efter fjäderbeklädda karaktärer. Har du någon idé?

 

OK, han kommer att komma upp en centimeter eller två när han inte är i strumplästen så jag slipper att böja mig ned när jag ska krama om honom. 

 

 

 

Playdaten blev dessvärre inställd så svaret på frågan från i onsdags är noll.

Vi har fått ärva en stor mängd kläder som behöver sorteras och organiseras så jag packade in barnen i bilen. Den lille mannen packade med sig det som känns har blivit vårt tredje barn. Lejonet följer med i ur och skur och fortsätter det så kommer det snart att få ett eget personnummer... På bilden delar lejonet och den lille mannen på en portion pannkaka på IKEA. Kom vi hem med det som ska organisera vår källare? Nej, nej nej...

 

Jag var tvungen att välja mellan att få plats med lådorna eller barnen och jag valde att ta med barnen hem. Dom, barnen alltså, var dessutom inte lika skrymmande som lådorna så vi fick plats ännu mera målarfärger i kundvagnen. Innan jag blev förälder köpte jag alltid värmeljus på IKEA. Bra att ha liksom. Nu köper jag alltid färg. Verkligen bra att ha! Superfina pigment, inte så dyra och (framförallt) lätta att torka av från ytor de inte är tänkta för. Hurra för MÅLA!

 

Vi är otroligt segstartade under helgerna när vi inte har någonting planerat. Soffhäng framför Bolibompa fram tills åtta rycket och att ta sig ur pyjamasen är ett projekt. Otroligt skönt och jag skäms inte en sekund över att vi allt som oftast springer runt i trädgården med rufsiga hårkalufser och sovkorviga pyjamaser. 

 

Själva frukostätandet går å andra sidan på ett kick för lintottarna. Trädgården lockar allt för mycket, idag var det ett akut behov av blomsterplockning som kallade och vi vet alla hur det är när man bara måste plocka blommor.

 

Frukosten brukar sluta med att yogurtkopparna och mjölkglasen flyttas ut efter barnen på altanen och jag sitter med en nykall kopp kaffe i morgonrock på trappen och försöker att inte bli påcycklad av de vilda barnen.

Ett behagligt kaos.

 

 

Det finns mycket att glädjas åt idag. Till exempel:

• fantastiskt vårväder
• vi har varandra och allt annat sånt där som ger pluspoäng i karman om man skriver, ni hajjar. Friska, glada och tak över huvudet och mat på bordet osv.

 

Men framförallt! Dagens viktigaste punkt.

(håll i er eller sätt er ned!)

 

• jag har bokat två ståplatsbiljetter till Soundgardens europaturné. 

 

Jag ska stå längst fram och rocka som besatt. Hovet håll i er får den 6 september kommer jag och den då äkte mannen.

 

 

- Mamma, jag måste göra lite schnyyygt (han säger så) här hemma.

Sedan lägger han rockringen, sina kladdiga stumpor som han hämtat ur tvättkorgen och gunghästen på fällen och ger sig själv en liten applåd.

 

Och kanske heller inte ville veta..

 

I helgen ska vi fika och leka hos lillfrökens bästis och tjejerna har gått igenom vad som kan hända under fikan på förskolan idag. Det verkar inte vara helt riskfritt...

 

 

En playdate med två extremt lika och prinsesstokiga tjejer är sällan helt konfliktlöst även om de leker fantastiskt bra tillsammans. Men det här var ett problem jag inte stött på eller ens tänkt på. Jag återkommer efter helgen med om och eventuellt HUR många gånger vi blev tvunga att duscha.

 

Den är här! Klänning nummer två! Eller den första om man ska vara petig... Det blir den här på fredagen och den gröna på lördagen. Mer än så här får ni se först i augusti...! 

 

Jag är ganska seg men det börjar slinka in på riktigt nu. Vi ska faktiskt gifta oss! 

Coolt. Det är faktiskt det. Coolt!

 

 

Den lille mannen springer för sitt och Jamelas liv och smäller igen dörren till sitt rum. Hans fnitter hörs genom dörren i till köket. Den lilla fröken kastar ballonger och skjuter Duploprojektiler på mig samtidigt som hon skrattar så hon storknar.

 

- Går det bra? vrålar den lille mannen från sitt rum och kommer ut med Jamela i barnvagnen och hjälper till med ballongkastandet.

 

Min lott i livet verkar vara att vara ett troll. Jag får sitta på bänken i köket och grymta lite för om jag jagar efter dom på bästa trollmanér har jag varit så skrämmande trollik att den lilla fröken blivit rädd på riktigt med resultatet att om jag ens lyfter på rumpan att resa mig blir hon livrädd. Jag får se det som det är - jag är en ren naturbegåvning och eventuellt ett reinkarnerat troll.

 

 

 

 

Favorit nummer2:

Lite overkligt, sorgligt och fantastiskt roligt! Jag vill gå på galor en gång i kvartalet. Oftare än så blir det nog vardag och klädångesten skulle bli enormt obekväm. För er nytillkomna läsare (hej förresten!) så fick jag genom UNICEF, biljetter till humorgalan den 1 maj som även sändes live på TV4. Jag minglade med kändisar, misstänker att även jag blev tagen för någon då jag fick smånickningar och trevande "hej" från Ernst Billgren och Anders Bagge, drack vin och fnittrade och fällde några tårar.

 

En stor del av galan, för att inte säga själva poängen med den är att fler ska engagera sig att bli världsföräldrar. Jag har kikat på galan tidigare år från TV-soffan och var väl förbered med vattenfast mascara. Hjärtskärande filmer från flyktingläger i Jordanien, Sirerra Leone, Vietnam och Georgien varvas med komik och jag sitter med fuktiga ögon dels för att jag vill ta hand om alla barnen och dels för att jag skrattar så jag har magknip. Lysande blanding av allvar och humor och galan slog rekord med
31 592 nya världsföräldrar under kvällen och jag är en av dom. Är du? Om du missade chansen den 1 maj kan du klicka här och bli en världsförälder du också. Det kostar dig bara 100:- i månaden och skillnaden det gör för dom utsatta barnen är enorm. För dig är det två stycken fikor.

 

Och nu - bilderna!

Foppa, Foppa, Foppa! Vi satt på en lång armlängd ifrån varandra i studion.