- Jag med, bara en liten stund till.

 

Den lille mannen hade klättrat upp på det stora berget som inte är så stort längre. I vintras var det där snöplogade tryckte ihop all snö som var bortplogad, nu är det en grushög. 

 

Han var inte arg och trött och trotsig som bara tvååringar kan vara utan bara glad med sprittande ben och jag njöt av lugnet. Det är det ögonblicket jag har i sinnet när trotsen och tröttheten kraschar ihop totalt. För det gör dom och det är helt OK för jag har myst i skrindan.

 

 

Daggmask = vår?