De första 24 timmarna








Mina föräldrar fick ångest när de skulle ge mig ett namn och tog det säkra före det osäkra efter många om och men och gav mig ett dubbelnamn. Hur mitt andranamn kom till är ett helt annat blogginlägg.
När jag ska fylla i mina namn i sådanadär rutor för att få ut plastkort i väl valda butiker eller så får mina namn sällan plats. Jag brukar få heta Ann-Christin Berndt. Samma är fallet när jag får post från myndigheterna.
Så nu är frågan hur jag tänkte när jag inte bytte efternamn utan lade till ett när vi gifte oss? Jag tänkte inte alls.
//Ann-Christin Ann-Ch
Vi gifte oss igår, den äkte mannen och jag. Det var bara mammor och pappor och syskon där med oss. Nu är det dags för party med vännerna.
Tack alla som planerat, tänkt på oss och varit med. Ni betyder allt!
Nyfiken på vad har vi gjort idag? Blir en bröllopsrelaterad lista då att äta lunch och byta blöjor inte är det mest intressanta att läsa. Lista kommer här i okronologisk ordning.
1. Finjusterat tidsschemat.
2. Bundit brudbukett.
3. Lagat maten till festen på lördag.
4. Pysslat ihop bordsdekorationer.
5. Packat övernattningaväska och tillpiffningsväska.
6. Burit otaliga mängder dryck i spöregn.
Just nu sitter jag och målar naglarna för sista gången som fröken Berndtsson. Nästa blogginlägg kommer från fru Berndtsson Lundström. Det ni! Stort och overkligt.
Ann-Christin, det är så jag heter. Västkusttjej som blev östkustsmamma. Jag bor i en liten stad utanför Stockholm som är mycket befolkad av turister. Det är inte bara turister här utan några tusen åretruntbor och även mannen som jag lever tillsammans med och våra två barn, lilla fröken (2009) och den lite mindre mannen (2010). Med i familjen finns även två stora barn som lever det glada studentlivet på andra orter. Stanna en stund och reflektera över min reflektioner som en alldeles perfekt vanligt virrig kaffetörstande person. Kontakt: [email protected]