Sluta med napp
Vi har ju gjort det en gång förut så hur svårt kan det vara?
Jättesvårt!
Han är en envis, nappälskare av rang. Sa jag att han var envis? Enivs. Och trotsig.
Med den lilla fröken var det enkelt. Vi hade förberett henne med att det var dags att lägga nappen på hyllan som stora tjejer gör men hon var ytterst motvillig. Så kom dagen då hon såg en glittrig Barbie i ett skyltfönster.
- Vill ha den, sa den då två och ett halvt åriga fröken.
- Jag köper den till dig om du slutar med napp, replikerade jag snabbt. Jag såg chansen och tänkte inte låta den glida ur händerna...
- ... OK... jag slutar...
Och så var det klart. Inget gny, inga tårar. Bara en glittrande Barbie.
Den lille mannen är också förvarnad. Men just de orden ser ut att glida av honom. Vår son kan vara gjord av teflon.
- Hjärtat, när din storasyster slutade med napp så åkte vi till leksaksaffären och hon fick välja viiiiilken leksak hon ville för att hon blev en stor tjej när hon slutade. (vita lögner räknas inte...) Det ska du också få göra och det är dags för dig att snart sluta. Då blir du en stoooooor kille.
- Jag vill inte vara en stor kille, jag är bara mig.
Inte riktigt det svar jag förväntade mig... Bra svar, men ändå inte alls bra.
- Du kommer alltid att vara du men du får en ny leksak för att du varit duktig och slutat med nappen.
- Tack mamma! Då vill jag ha en riktig häst i trädgården.
Vänta lite, det här gick inte som planerat. Inte alls faktiskt.
- Om dom har en riktig häst i affären så köper jag den till dig.
Nu har jag läst på alla möjliga vad-händer-i-vår-stad sidor på nätet och har kommit till slutsatsen att nästa helg är det grönt ljus. Ingen ponnyridning så långt ögat når i hela Södermanland.
Nästa fredag är det dags, då ska vi lämna napparna till fölen.
- Får jag tillbaka dom sen mamma?
- Nej.
När jag nu går nära honom tittar han på mig med mörk skepsism och viss ignorans och lägger en fast hand över nappen.
- Inte än mamma, inte än...
