Utrensad garderob och lekpark


Från vänster till höger.
Äpple, päron, pannkaka, pannkaka.



Alla hänger på tork hemma. Den lille mannen är så mycket i vatten att
inte ens galonisar står emot vattentrycket tillslut.
Varje gång jag inte satt regnskyddet på vagnen utanför dagis har det alltid störtregnat trots utlovad sol och klarblå himmel och versa.
Jag hade därför en djup och lång och viktig diskussion med mig själv på lunchen.
- Himlen ser mörk ut. Ska jag ta med paraplyet? Nej, jag ska inte så långt. Eller. Jo, jag tar med det så börjar det inte regna.
Vad händer?
Jo, det börjar faktiskt regna! Idag är dagen jag ska köpa och vinna storslammen på Triss!
Dags att gå och lägga sig bredvid en söt, liten pyjamasklädd herre och en rödskäggig större herre.
Vi behöver en bredare säng.
Så här blev det! Ny färg i håret som heter Strawberry & Ice. Låter gott och blev snyggt och själen har fått lite tjejsnack. Mycket bra!
Håret har inte fått se en sax på nära håll sedan påsk och har bosatt sig i en tofs alltför länge. Snart, snart och alldeles strax är det dags för saxen! Aaahhh, ljuvligt!
Jag älskar att sitta och lyssna på lilla fröken när hon småpratar med sig själv (och dockorna/leksakerna/vad som helst faktiskt). Just nu berättar hon för sina dockor hur bläckfisktänder ser ut. Dom är visst rosa och fluffiga och är bra att äta med.
En av oss springer skrattande från sängen med ett par tre akrobatkonster på vägen in till badrummet. Person nummer två stapplar in i morgonrocken och vaknar till först vid kaffekopp nr 3.
Gissa vem som är vem?
Jag flörtar lite med en vision om att äta mycket mindre kött än vad vi vanligtvis gör. Men hur introducerar man vegetarisk mat till köttälskare som våra barn är? Jo, man luras! Idag ska vi äta pyttipanna men utan kött. Eller blir det grönipanna då? Jag är en finurlig typ. Återger senare hur den listiga planen föll ut!
Varför är det så att den lille mannen ratar nästan alla nya leksaker han får för att upptäcka dom i sin ägo ett halvår efter inköpen och då totalt ge sig hän med dom. Här är förra årets julklapp som stått mitt i hans rum orört sedan julafton 2011. Sedan en månad tillbaka är han och klossarna oskiljaktiga.
Hela natten har det regnat in i mina gummistövlar. Och den vanliga morgonfrågan måste få ett smart svar och jag var väl förberedd i mitt eget huvud.
- Mamma, är det lördag idag?
- Mmmm, det är faktiskt det!
- JAAAAA! Får vi äntligen godis idag?
- Ja, men idag ska vi göra det lite annorlunda. Vi ska baka eget godis. Chokladbollar!
- ... Chokladbollar?
- Gott, eller hur?
- JAG VILL INTE! JAG VILL HA VANLIGT GODIS VI KÖPER PÅ ICA!!!!! INTE NÅGRA SÅDANADÄRA BOLLAR. Du är konstig ibland mamma. Man kan inte baka godis.
Ser ni mig på stan och hör ett underligt ljud så är det bara mina fötter som simmar runt i dom ännu ej torra gummistövlarna.
Rätt godis.
Har en bättre programserie sänts på SVT? Tror inte det! Jag sitter drömmande känner mig mycket cool framför TVn i fleccemorgonrock, utslitna tofflor och rengörande te.
Desperat och inspirationsökande gav jag mig i kast med bokhylla. Jag vet att den där lilla, tunna kokboken finns där någonstans. Min snygga sortering av mannens kokbokssamling, den är färgbaserad, visade sig vara svår. Hur schutssingen ser boken ut? Vit? Blå? Brun? Har vi ens packat upp den?
Desperationen tilltog och jag rev ut alla böcker ur bokhyllan, dammade av allt och hittade den underbara boken i... sovrummet. Självklart.
Sorry inget bloggande idag. Jag har fastnat på Pearl Jam videos på YouTube.
KÄRLEK!!!
Jag: Turkisk yoghurt med nötter och banan, kaffe.
Mannen: Äter i farten på jobbet.
Lilla fröken: Smoothie, smoothie, smoothie, messmör med lite macka på.
Den lille mannen: Fil och müsli, juice, smoothie, macka med kaviar, en flaska välling, en klick smör vid sidan om.
Prins Filip: Godis.
Prins Filip med sin Ahlgrensbil
Med tanke på mitt skrämmande morgonutseende är det tur att deras far stiger upp ur sängen piffad och klar.
Treåring lade handen på min arm och såg mig djupt i ögonen vid frukosten.
- Mamma, jag lälskaj dig även om ditt håj sej jättekonstigt ut näj du ätej fjuskost.
Bra start på dagen!
Morgonfrisyr.
Med avsiktligt pixlig pild. Från den mest orufsiga sidan. Bakhuvudet är en helt annan historia.
Jag har inte vågat blogga om det för tänk om jag förstör allihopa men attan, det får bära eller brista!!!!
För ett par veckor sedan kastade vi ut den lille mannens spjälsäng. Han fick ärva storasysters säng och storasyster fick en ny. Tänk om det skulle bli som vi drömt om. Bara jag och mannen i huset i vår säng. Utan barn. Jag menar, den lilla fröken fick prinsessängen hon drömt om, och den lille mannen fick sin favoritsäng, sin systers...
Resultatet?
Sover vi alla hela nätter nu ÄNTELIGEN efter tre och ett halvt år? Nej. Men vi har nog sovit två hela nätter och det är fler än vad vi gjort sedan den lilla fröken kom till världen! Och den lille mannen sover bättre, men framförallt så tar han sig ur sängens själv och kommer till oss när han vaknar på natten, vi behöver inte gå upp.Så HURRA för dom nya sängarna! Må de uppfylla våra drömmar om sömn snart, riktigt snart!!
Lillfrökens säng
- Men lille mannen. Varje dag i hela ditt tandliv har vi borstat tänderna på dig två gånger om dagen. Måste vi bråka om det här VARJE gång? Du kommer inte undan. Men gaaaapa nu då! Se, din storasyster gapar jättestort!
Och i en millisekund gapas det retligt stort.
En liten man med mycket vilja (och mycket humor)
Är i skrivande stund på väg till lokalen för att packa ihop de som inte blev sålt igår. Underbart promenadväder! Det blåser. Jag älskar när det blåser.
Två, jag repeterar, T V Å ! flyttkartonger av kläder följde med mig hem. Skor, vinterkläder, klänningar, stickade tröjor och ett mindre bibliotek av böcker och allt annat man behöver inför vinter. Nu behöver vi inte köpa mer kläder till något av barnen förrän nästa Klädbytardag till våren. Det är en fantastisk idé som jag planerat att berätta hur det fungerar men jag är för trött. Så istället bjuder jag på en bild på mig. Jag berättar mer imorgon. Nu ska jag sova.
Ann-Christin, det är så jag heter. Västkusttjej som blev östkustsmamma. Jag bor i en liten stad utanför Stockholm som är mycket befolkad av turister. Det är inte bara turister här utan några tusen åretruntbor och även mannen som jag lever tillsammans med och våra två barn, lilla fröken (2009) och den lite mindre mannen (2010). Med i familjen finns även två stora barn som lever det glada studentlivet på andra orter. Stanna en stund och reflektera över min reflektioner som en alldeles perfekt vanligt virrig kaffetörstande person. Kontakt: berndtssonlundstrom@icloud.com