Den ljuva trotsåldern
Ni som är trogna bloggläsare vet om att den lilla fröken är mycket liten i maten. För er nytillkomna kan läsa om det här och här.
Svårast har det varit att få henne att äta frukost, men det var innan trotsåldern gjorde sitt intåg på riktigt. Såhär låter det numera vid vårt frukostbord efter cirka fyra tuggor macka
- Tack för frukosten. Jag är mätt nu!
- Tack för frukosten. Jag är mätt nu!
- Men gumman, du är inte klar. Ta en tugga till.
- Nej.
- Jo, bara en tugga till.
- Nej.
- OK, du får inte ta äta mer macka. Inte ens en liten tugga.
- Joho! *fnitter, fnitter, fnitter*
Och vips, mackan ätas upp.

Glad frukostätande sötnos!