Den här killen (aka den lille mannen) har fått smaka på livet som stor man.
Han har idag fått vara på förskolans del där de stora barnen är. Hans föskolelärare hann ljuda början av namnet på avdelningen han skulle vara på idag innan han hade sin storasyster i ett fast tag och sprang dit. Jag fick en slapp vinkning till "hej då". Storasyster visade honom allt där inne (det är hennes avdelning) när jag efter en av världshistoriens förmodligens snabbaste kram från henne lommade iväg till jobbet. Jag är överflödig.
När jag hämtade de båda berättade den lille mannen om sin dag. • han hade ritat
• han hade hoppat
• han hade åkt skatebord
• han hade blivit förvandlad till en pingvin
• han hade gjort kullerbyttor och hjulat
• han har lärt sig skriva och läsa och köra bil
• han hade absolut inte dansat
• han hade flugit till månen på skateboarden eller på en häst, han mindes inte riktigt
• han hade gjort sönder några bokstäver
En heldag på storbarnsavdelningen helt enkelt!
Jag har också haft spännande saker på gång idag. Inte rktigt som en månfärd men jag låter den lille mannen sköta rymdprylarna i familjen. Mitt spännande var ett lunchmöte om framtida sidoprojekt.
Vi har som de flesta andra varit ute och testat snön i helgen (snöbollskrig, snöänglar, pulkaåkning). Jag har inte saknat den och hoppats att den inte skulle komma men nu när den ändå fallit har jag ångrat mig och hälsar den varmt välkommen. Men kära snö, mängden är perfekt, inte mer nu.
Vi har gjort vårt bästa för att inte somna på eftermiddagen. Tupplurar i vår familj innebär att kvällsluren inte kommer. Det där är nog en liten (pytteliiiiiiten) lögn, JAG somnar lätt, det är de två minderåriga som inte alls är BFF's med John Blund om de sover middag.
För att hålla oss lintottarna vakna har jag bland annat utdelat storstryk i memory. Jag fick bara vara med en omgång "Du är inge rolig mamma. Jag vill inte byta ut dig men du är verkligen inte kul..."
Som alla andra fantastiska föräldrar har jag även proppat i dom socker... Det fungerade! De somnade när jag ville och jag är fortfarande vaken och tjaa.... Där slutar mina egna klappar på min axel. Dags att sjunka ner framför en film. I morgon (ja, jag har lärt mig min läxa - 6 januari är en röd dag) börjar allvaret igen.
Dagens korta inlägg (kanske bloggens kortaste någonsin?) kommer här:
Hurra för jullovet vi haft! Hurra för att gå tillbaka till rutinerna igen! Hurra för de sovmornar vi har haft! Buuuu för de sovmornar som vi nu ska vända på!
Just nu ser den inte ut att vara så mycket för världen men den fylls på - shoppinglistan. Jag ska ge mig iväg med barnen själv och handla all mat inför julhelgen medan mannen skulle hitta på hemligheter. Misstänker att han ska panikhandla julklappar till mig då jag påminde honom om att jag köpt TVÅ JÄTTEFINA julklappar till honom. Han bleknade och stammade och undrade om vi inte kommit överens om att inte handla julklappar till oss i år? Men ICKE!
I skrivande stund korsar jag fingrar och tår (mina tår är superlånga) på att vi är de enda i sörmland som ska handla mat idag...
Nej, dagens uppdrag kräver nog en kopp kaffe till. Minst.
Dora the explorer är en stor idol i vårt hem. Hon tituleras som "min" Dora av både fröken och den lille mannen villet leder till konfrontationer av inte så oväntat slag.
Men nu till saken.
Dora ber om hjälp i programmet. Barnen uppmanas att röra på sig och att prata engelska för att hjälpa Dora på uppdragen hon har. Ett stående inslag är att man ska säga "karta" så att kartan kommer fram och då frågar Dora "hur ska vi ta oss till mormors hus?" Tanken från manusförfattaren är säkert att man glatt ska säga "genom skogen och sedan förbi floden..." Den lilla fröken har ett annat sätt. Hon snabbspolar fram så att Dora snabbt som ögat kommer fram till mormor.
- Sådärja mamma, lätt som en plätt! Nu slapp hon alla dom där problemen och Swiper som tar allting.
Jag kan sova ståendes, gåendes och är inte alls så knuschlig med tid eller plats (eller uppenbarligen aktivitet. Den lille mannen däremot vill inte alls vara med i tider som denna. Fullmånen gör honom till en snurrandes, lättvaknandes liten man som inte kommer till ro.
Han pratar dessutom i sömnen och det är helt fel tillfälle att titta på läskiga filmer om varulvar. Kanske måste gå nu... och se så att han ... ? ehm inte utvecklat hårig rygg och ... huggtänder och så... Ja, ni förstår...
För vem gillade inte att plita ned i "mina vännerböckerna" och det finns få vuxenvarianter så nu kör vi! (tack Kikan!)
Namn: Ann-Christin Veronica Berndtsson Lundström. Ångrar nu att jag behöll mitt flicknamn då jag är övertygad om att jag finns med på top tio-listan i världen med långa namn...
Smeknamn:Ärtan
Låt du lyssnar på när du är ledsen:Beror på läget men det är något frihetsgörande med dessa och i slutändan landar jag oftast här... De påminner mig om saker som jag ibland glömmer bort om mig själv.
Beroende av:Musik, utan tvekan! Och jag förstår fullt ut att jag ger intrycket av att bara lyssna på ett band men jag lyssnar på all typ av musik (även om PJ ligger djupast nedpackade i mitt hjärta.)
Vad tror folk om dig?Helt ärligt, jag har inte den blekaste... Ger jag intryck? Vill jag veta?
Stämmer det?Ja, nej, kanske...
Vad får du oftast komplimanger för?Att jag är bra, difust som attan jag vet men det är det jag får höra.
Vad säger du för att imponera på folk? ”Jag tackade nej att servera på nobelmiddagen. I flera år...”
Hur imponerar man på dig?Proffsighet, oväntade kunskaper, ambition och att göra snygga figurer med mjölkskummet i latte.
Brukar du skratta för dig själv? Jajamän! Men jag skrattar mest åt lintottarna och Eddie Izzard.
Vad står det i ditt senaste inkomna sms? "Be my guest :-) Den var ju nästan din från början. Kram!" (Apropå just precis det här blogginlägget).
Var bor du? Sörmland, jag är en dalslänska i exil.
Trivs du där?Det är som en idyll på film (med ALLT vad det innebär). Jag trivs fantastiskt bra! Ett litet samhälle men ett levande samhälle med bra affärer, flera caféer, drivna människor som ser till att det händer saker året om, bra kultur och nära till vatten (även om det inte är kust som de envisas med att påstå här), nära till flera stora städer, vacker natur.
Äger du några converse? Jag gjorde det men slet ut dom för något år sedan och inte köpt ett par nya. Mins kära röda converse är saknade.
Sprit, vin, cider eller öl? Sprit, vin och öl.
Brukar du bli för full?Nej. Efter två glas vin är jag redo att sova oavsett tid på dygnet.
Är du allergisk mot något?Melon, paprika, avocado, råa tomater, morot... Det är säkert något mer som jag inte minns. Mina allergier är relativt nya.
Hur brukar du svara i mobilen?Ann-Christin...
Antal timmars sömn per natt?Max sex timmar.
Brukar du komma i tid?Svår fråga! Är det bara jag är jag där tidigt för att jag glömmer att jag inte behöver bråka på overaller och vantar för att ta av dom för att någon behöver gå på toaletten trots att vi nyss var där. Den någon kan lika gärna vara jag. Är den äkte mannen med (som är en ofantlig tidsoptimist) så är vi minst fem minuter sena. Är det bara jag och barnen... Då brukar vi vara prick!
När mår du bra? Olika, men det kommer alltid ner till när jag får göra det jag vill göra. Sedan om det är att ge en kram till någon eller hjälpa någon annan eller göra en egoresa spelar det inte så stor roll.
När blev du fotad sist?Vid passkontrollen på Seattle-Tacoma International Airport.
Igår såg det ut såhär. De förbenade ljusen vägrade att samarbeta med luciakronan och inte ens tända juleljus och ett lugnande mantra innehållande både tomtegubbar och pepparkakor hjälpte.
Men resultatet blev fantatsiskt (efter en halvtimmes pillrande)! Jag är övertygad om att det här är den ljuvligaste tomteluciatärnan med glittrande boa någonsin!
Lillbrorsan var en fyllig pepparkaka och ville inget heller än fika och blängde argt på mig när jag frågade om jag fick ta ett kort på honom. Blicken sa allt och bullarna serverades.
Sångerna var nästan smäktande, barnen superduktiga och fröknarna på vår förskola är guld värda!!
Det är inte bara första gånegn jag är i USA, första gången jag flyger ensam, första gången jag (som ni kanske räknat ut nu) reser själv. Under den här resan har jag även fått min första lyckokaka!
Då ska vi se... Ska jag vinna en massa pengar, kommer jag att bli befodrad? Har jag en dold talang som plötsligt kommer att blomma ut?
Frågan är om jag känner mig snyggare när jag går ut från frisören för att man ser gräslig under tiden i frisörstolen? Ribban sänks liksom rejält där.
Hursomhelst. Den lille mannen stannade hemma med farmor och jag och fröken åkte och klippte barret. Den stora höjdpunkten förutom moster (som är vår frisör) tyckte fröken att GPSen var det mest spännande och roligaste på hela veckan.
- Men maaaamma. Lyssna på plegesessen. Du ska svänga höger och inte rakt. DÄÄÄR skulle du svängt. Mamma? Du förstår inte mycket av det här med vägar. Du borde fråga mig om allt.
Sant & sorgligt men jag tröstar mig med att jag är tekniskt sätt en excellent bilförerska. Allt annat skyller jag på vägverket.
- LUXEMBURG!!! DOM SKA TILL LUXEMBURG!!! Kom jag har pausat, h-h-h-h-örde du att jag sa Luxemburg? Det är fortfarande på tio poäng och de har bara sagt e-e-e-e-n mening.
Jag stammade fram min enusiasm till den äkte mannen som kommit in i sovrummet där jag tittade på På Spåret på SVT Play. Fröken som sov bredvid mig satte sig yrvaket upp men dåsade snabbt tillbaka till slummer.
Ni kanske är sådanadäringa som klarar av ordsvängerierna i programmet och ehum... är sådana som i sömnen kan peka ut var Galapagosöarna ligger. Jag är inte en av er. Icke alls! (men efter en googling vet jag nu att öarna tillhör Ecuador)
Inte ens när På Spåret var på väg till min hemstad Uddevalla för ett par år sedan kunde jag knäcka gåtorna förrän de kom till tågstationen och jag kände igen mig.
Men nu, NU, har jag tagit min första tiopängare. Min första tiotaggare, och jag kom på det före både dressinen och första klass!
(MOT LUXEMURG! Det borde finnas ett märke för sånt här)
Ann-Christin, det är så jag heter.
Västkusttjej som blev östkustsmamma.
Jag bor i en liten stad utanför Stockholm som är mycket befolkad av turister. Det är inte bara turister här utan några tusen åretruntbor och även mannen som jag lever tillsammans med och våra två barn, lilla fröken (2009) och den lite mindre mannen (2010). Med i familjen finns även två stora barn som lever det glada studentlivet på andra orter.
Stanna en stund och reflektera över min reflektioner som en alldeles perfekt vanligt virrig kaffetörstande person.
Kontakt: [email protected]
