Jag har ju insett att det inte går att enbart vila sig i form. Sorgligt nog gör det inte det. Det är det däringa semesterloppet som hägrar i mitt huvud och juni stressar allt närmare, jag insåg det på riktigt med dagens fågelkvitter.

Och så vill jag ju vara en sådan där som gillar att springa och jag kan ju inte gilla det om jag inte börjar göra det. Det jag behöver för att få det roligt just nu är musik lurarna och RunKeeper som berättar för mig hur länge jag varit ute. 

Runkeeper brukar vara som den där otrevlige lille tränaren som enbart är ute efter att plåga mig...

"kom igen vi hade det ju så bra förra veckan.
Ska vi inte ha det lika bra den här veckan?"
Högst oförskämt. Men idag fick jag beröm!

Jag slog personligt rekord på allt. Längd, snabbhet, brända kalorier, höjd, sportigt utseende... Ja, ja, ja. Kanske inte sportighet men det borde också vara en punkt. Jag tog mig fram nästan en kilometer längre på samma tid jag brukar vara ute. Sorgligt nog var det första gången som jag knappt sprang alls. Jag gick.