Efter besöket hos Lars-Erik och Marianne bar det av vidare mot Vänern. Jag vet inte var vi var, hur vi kom dit eller hur vi kom hem (trots att jag körde, och jag har varit där förut). Men jag vet ju vilka vi var hos och det är väl huvudsaken, eller? Det hör till saken att meddela att jag är född helt utan lokalsinne och har sällan en aning om var jag är om jag är i urbana områden. Jag kommer alltid rätt, men har ingen aning om hur jag gjorde och nästa gång blir det helt tvärs om fast från andra hållet (eller något sådant). Underligt nog hittar jag i skogen. Men nog om det.

Vi var bjudna på god mat och trevligt sällskap i form av släktingar i deras mysiga sommarstuga. De båda vilda barnen fick gå loss i smultronlandet. Förhoppningsvis blev det några smultron över för båda två plockade, plockade och åt och åt och åt. Lyx!