Jag luktar illa
Äpplena faller ibland långt från träden, ibland inte alls långt och i just det här fallet verkar äpplet sitta kvar i trädet. Äpplet är fastspänt med både livrem och hängsle och bungyjumprep. I fall om att liksom.
Jag är kräkmagad. Rejält kräkmagad, som en åtta på en tiogradig egengjord skala. Taskiga lukter, felaktig tandborstning, tanken på magsjuka, tanken på utedass får det att vända sig i magen på mig. Den här relativt dåliga och opraktiska egenskapen har den lille mannen ärvt. Han har dessutom ökat på den med att han faktiskt kräks.
Här kommer ett vanligt exempel ur vårt kräkmagade liv.
Jag stryker honom kärleksfullt över håret på morgonen och viskar ömt
- God morgon hjärtat, det är dags att gå upp. Kom, vi myser i soffan en stund innan jag plockar fram frukosten. Har du sovit gott?
Möts jag av ett
*hulk, hulk*
- Gå härifrån, du luktar illa!!!! Du måste duscha. Nu! På en gång!!
Sedan tar han demostrativt sitt täcke och kudde, marscherar till soffan och andas frisk luft framför luftvärmepumpen och torkar bort kräkmagstårarna framför Bolibompa.
Jag är förpassad till köket med knäckt självkänsla, smygluktande på mig (inte kan det väl vara så illa?).
