Sjuka praktikanters dagsredogörelser
![](https://cdn3.cdnme.se/3812000/6-3/img_5400_524978559606ee156fcf0c97.jpg)
![](https://cdn1.cdnme.se/3812000/6-3/img_5402_52497853e087c370d5258318.jpg)
![](https://cdn3.cdnme.se/3812000/6-3/img_5408_52497857ddf2b34fbf27b4c4.jpg)
![](https://cdn2.cdnme.se/3812000/6-3/img_5434_5249785b9606ee14b52d6c86.jpg)
![](https://cdn1.cdnme.se/3812000/6-3/img_5427_52497859ddf2b34f994b40db.jpg)
Haha! Snigelaffär och köttbulle-bulle... Han kan, den lille mannen :-)
Påminner mig i övrigt om en kollegas son som efter en halv dag på kontoret med sin mamma konstaterar att "Jaha, det här var ju inte så jobbigt. Jag förstår inte hur det kan vara så mycket att göra här". Hans intryck var väl i princip att vi hämtade papper i skrivaren och drack kaffe.
Fast det är ju nog så jobbigt, när jag tänker efter...
Ann-Christin, det är så jag heter. Västkusttjej som blev östkustsmamma. Jag bor i en liten stad utanför Stockholm som är mycket befolkad av turister. Det är inte bara turister här utan några tusen åretruntbor och även mannen som jag lever tillsammans med och våra två barn, lilla fröken (2009) och den lite mindre mannen (2010). Med i familjen finns även två stora barn som lever det glada studentlivet på andra orter. Stanna en stund och reflektera över min reflektioner som en alldeles perfekt vanligt virrig kaffetörstande person. Kontakt: [email protected]