När jag förstod att det skulle dröja FLERA MÅNADER till nästa besök på BVC när lilla fröken kommit upp i den ädla åldern av några månader fick jag ymniga svettningar, nervösa ticks och andades som en blåsbälg. "Men, men tänk om jag eller vi missar att hon ... du vet... för jag vet inte... eller? Hur länge sa du igen??"

 

Jag vande mig med tidsglappet, båda barnen har utvecklats som de ska enligt BVC (utomordentlig bra och kanske bäst av alla barn som någonsin funnits om du frågar mig) och nu har jag hamnat i läget att jag kräver en guldstjärna när jag kommer ihåg besöken. Jag kom ihåg besöket idag *klistrar guldstjärna i pannan*. Det var dags för treårsbesiktning av den lille mannen.

 

Vid den här åldern är det talet som är det som främst kollas. Jag hade tänkt att sjuksköterskan skulle ramla bakåt av de fantastiska rullande "RRRRRRRRRRR" som han har men han hade inte planerat detsamma. Han viskade sig igenom hela taltestet, han viskade sig faktiskt igenom hela vistelsen inne hos henne. 

 

När det var dags att gå fick han välja ett klistermärke ur en fin låda, han väste fram ett 

 

- (tack)

 

innan han glatt sprang ut till korridoren och började att sjunga för fulla muggar.

 

Besiktning av liten man - check!