När vi skolade in lilla fröken på dagis så sa den fantastiska pedagog som skolade in henne så här:

- Vi kommer att spara och ge er alla teckningar och pyssel som hon gör här på dagarna. Men ni behöver inte känna att ni behöver spara allt, för ALLT är verkligen inte värt att spara på, men det är upp till er och inte oss vad som är viktigt.

Som hormonstinn, höggravid och lättrörd lät det som att det bara är barbariska föräldrar utan känslomässig anknytning till sina barn som inte spara på precis allt som deras barn skapar.

 

Nu förstår jag P-R-E-C-I-S vad hon menade. Sedan några månader tillbaka har produktionen av teckningar och pärlande gått i taket. Pysselgenen är ärvd!