Vi är ganska olika. Fast väldigt lika. Jag tror att det är därför just vi är vi.

 

Gymnasieklassen jag gick i blev sammansvetsade tidigt och det var i just gymnasiet jag lärde känna Erika, Anna och Sandra som hälsade på mig i helgen. Trots att det är många mil mellan oss nuförtiden och lite för långt mellan riktiga samtal mellan oss är det som om det aldrig gått mer än femton minuter sedan vi träffades sist. Jag vet att dom alltid kommer att finnas där för mig precis som jag alltid kommer att finnas där för dom oavsett vad som händer eller hur länge sedan det var vi fakiskt träffades. 

 

Mina vänner är de finaste av dom fina!

 

Vår helg tillsammans har bjudit på skratt, gamla minnen, nya minnen och skratt och själavård.

Mina vänner är de bästa av de bästa!