Ett inlägg skrivet med kärlek.

 

Tänk om jag skulle få till det så här hemma till jul. Vad glad jag skulle vara, julefridsglad och nöjd. Gå och nynna på "Merry Christmas" och producera lussekatter och pepparkakor vart jag än gick fram. Mannen skulle i och för sig inte vara så glad. Han är allergisk mot "för mycket" piff. Vad "för mycket" är har jag ännu inte kommit fram till.

 

Annars är vi ense om allt. Speciellt om hur det ska se ut i huset. Vi är ense och nöjda och åker till byggvaruhandeln för att handla det vi pratat om. Jag pekar där och utbrister:

 

- Titta älskling, där är ju det vi pratat om!

 

Mannen tittar på mig.

- Nej, det där har vi inte pratat om. Vi har pratat om det där. Precis det där har vi pratar om att vi ska köpa.

 

Jag brukar moget sura och sucka då, sedan åker vi hem. Ohandlade med det vi inte pratat om. Men annars är vi ense. Oftast. Visst vore det tråkigt om man alltid kom överens?