Så här idylliska var vi när vi lagade mat. Barnen skar korv utan att bråka, musik skrålade ut ur högtalarna i köket och vi skrålade med. Ett par danssteg utfördes och alla var nöjda och glada. Nästa som i en
Carl Larsson tavla - "vi och falukorven".

 

Det var inte riktigt samma ljud i skällan timmen innan när jag kom för att hämta sötnosarna från dagis. Lilla fröken skuttar glatt fram och ger mig en stor kram och utbrister 

- Ja, svarar jag. Men först ska vi hämta din lillebror. 

 

Lillebror ja. Han trivs också bra på dagis. Såpass bra att när han får syn på mig utbrister i ett

Sedan springer han in dit han var på väg när jag kom och börjar med det han var på väg att göra som om jag aldrig kommit.

- Oj då, sa pedagogen idag. Så arg har vi aldrig sett honom när jag brottade in honom i ytterkläderna. Han skrek och jag småskrattade. För om jag inte skrattar vet jag inte vad jag ska göra.

 

- Bra betyg för oss, fnittrade en annan pedagog tidigare i veckan när han skrek hejdlöst i kapprummet att han ville vara kvar.

- Japp, mycket bra betyg för er, höll jag med om och undrade om det var OK för dom att vi helt enkelt flyttade in på dagis. Det skulle underlätta just nu.