Morgontrött och rufsig (jag lägger ungifär -2 minuter på mig själv på morgonen) och helt i min egen värld gick jag uppför trappan till jobbet och sprang rakt in en som var på väg ner. 

- Men så fin du är idag, så härliga färger. Du är alltid fin men idag var det extra! sa hon som jag höll på att springa rakt över.

Alltså, borde man inte få starta varje morgon så? Alla komplimanger är fantastiska, men de som kommer från oväntat håll har en liten extra guldkant...

 

Rufsig men färgglad!