Funderingar från fyraåringen

Publicerad 2013-07-27 14:00:00 i Småbarnsföräldersyndrom

Fyraåringens fredagsfunderingar framför frukostbordet:
 
• vad händer om alla getingar försvinner samtidigt?
• hur dog alla dinusarier?
• varför finns det ett berg bakom vårt hus?
• hur blev vatten till?
 
- Jodåseruattliksom *skruva, skruva, skruva på sig* ehm jo... Vill du ha en till macka?
- Nej, jag vill veta.

Haj look a like

Publicerad 2013-07-14 23:06:00 i Småprat

Hade ni också en sådan här när ni var små?
 
Min var röd och dom där runda pappersgrejerna var med Snövit en med djur på och jag har vaga minnen om en grisk örn på en bild. Rätta mig om jag har fel, miss Y.
 
Hittade den här i vår lokala leksaksaffär (som är en av de bästa leksaksaffären som någonsin funnits!) och ha begäret inefann sig lika snabbt som retrokänslan. Barnen var exalterade i några minuters havsdjurstittande och sedan fick jag ta över, min plan hade gått i lås!
 
Nu, ett halvår efter inköpet har den lille mannen upptäckt den igen men använder den som en kamera.
 
- Nu tar jag kort på dig mamma. Va still! *klick*
- Jag är still. Hur blev det, hur ser jag ut?
 - Du ser ur som en haj.
 
Jahopp. Det kunde vara sämre.
 

Frukostfrågor

Publicerad 2013-07-11 22:58:00 i Småprat

Frågeställningar som jag med kärlek och varm hand har lämnat över till den blivande äkte mannen. Frågeställningar som oftas kommer vid frukosten och som hon inte godkänner ett "jag vet inte"-svar på. Frågeställningar som får mig att fundera vad den lilla fröken drömmer om på nätterna.
 
• Mamma, hur ser världen ut?
• Mamma, vem kom på att man skulle ha kläder på sig?
• Mamma... hur gör man bilar?
• Mamma, kan du lära mig att flyga utan helikopter?
• Mamma, vem bestämmer hur blommorna ska se ut?
 

Oplanerade husdjur

Publicerad 2013-07-05 09:00:00 i Småprat

 
Den här lille killen kikade förbi hemma i förrgår kväll. Han spatserade runt bland grästuvorna och lekte arga leken med mig på en meters håll. Han i djupandning, jag med ena handen på dörrhandtagen beredd att dra igen dörren om han bestämmde sig för att komma in på en fika. Misstänker att han inte skulle ha det tysta bordsskick som krävs med två sovande lintottar i huset. 
 
- Jag har ridit på en älg i trädgården igår! berättade den lille mannen med stor entusiasm och inlevelse när vi lämnade honom på dagiset igår. Den där älgen verkar hs stannat längre än vad jag vet. 

Vad är egentligen möjligt?

Publicerad 2013-06-25 07:45:00 i Småprat

Den lilla fröken går i djupa funderingar dagligen och det som ventileras mycket är vad man kan och inte kan göra. Jag är en ivrig påhängare av att det är viktig att lära barnen att allt är möjligt, bara man vill och kämpar för det. Här är en av hennes senaste funderingar.
 
- Vad finns det för någonting som killar inte kan göra mamma?
- Killar kan göra vad dom vill.
- Dom kan faktiskt inte ha kjol...
- Klart dom kan. Man får faktiskt ha på sig vad man vill. Det viktiga är att man själv tycker om det man har på sig.
- Hmm... OK. Men vad kan tjejer inte göra då?
- Tjejer kan också göra vad dom vill.
- Nehej!! Dom kan faktiskt inte... inte... eh.. jag vet inte...
- Du ser! Alla människor kan göra allt.
- Men troll då? Dom kan ju inte ha klackskor på sig. Dom har för stora fötter. Du ser mamma. Jag har rätt.
 
Har jag fött min överman? Förlåt, min överkvinna?
 

Han kan ju faktiskt inte det ännu

Publicerad 2013-06-16 09:00:00 i Småprat

Var? - Den lille mannens rum.
Tid? - Läggdags, 15 juni.
Vilka? - Den lille mannen och jag.
Aktion? - Att välja godnattsaga.
- Vilka bok har du valt?
- Jag vet inte. Det är bara en massa bokstäver på den... Jag kan inte läsa ännu.
 
Ehm ja... Det är ju sant... Men. Äsch.

Queen of cliffhangers

Publicerad 2013-06-13 19:28:00 i Småprat

Strax innan frukosten idag hade den lilla fröken och jag det här samtalet monologen.
 
- Jag drömde en så rolig dröm i natt. Det var vackert mamma. Det var jag och moster och vi sku...ll... e... Nej! Jag tänker aldrig berätta för dig. Bara för moster. Sådetsååååå... Aldrig berätta någonsin i hela livet för någon annan än moster.
 
Så nu sitter jag här, flera timmar efteråt och är så nyfiken att jag måste blogga om det för att lätta på nyfikenhetsventilen. Vad tror ni att det kan ha varit för dröm? Jag misstänker att det hade med godis, veckopengar och Barbie att göra. Eller kanske kläder och cyklar? Eller kanske om att hon hade börjat i skolan. 
 

Någonting du inte visste om örnar

Publicerad 2013-05-08 20:33:00 i Småprat

Och kanske heller inte ville veta..
 
I helgen ska vi fika och leka hos lillfrökens bästis och tjejerna har gått igenom vad som kan hända under fikan på förskolan idag. Det verkar inte vara helt riskfritt...
 
- När vi ska hälsa på T, då mamma, då måste vi akta oss för örnarna. Dom har ätit upp T jättejättejättejätte många gånger. Sedan bajsar dom ut henne, och kissar ut henne och fiser ut henne. Sedan äter dom upp henne igen och efter det. DÅ, då mamma, DÅ är det en bra idé att duscha. Sedan äter dom upp en igen. Så är det bara och då måste man duscha en gång till. 
 
En playdate med två extremt lika och prinsesstokiga tjejer är sällan helt konfliktlöst även om de leker fantastiskt bra tillsammans. Men det här var ett problem jag inte stött på eller ens tänkt på. Jag återkommer efter helgen med om och eventuellt HUR många gånger vi blev tvunga att duscha.
 

Var bor alla egentligen?

Publicerad 2013-04-30 14:59:00 i Småprat

Bakom vårt matbord står en jordglob som vi ärvt i förtid av barnens farfar. Tror att den stod på hans kontor på Sandvik eller så är det min egna romantiska bild av jorddgloben. Hur som helst, den är fin och den fungerar och den har dom senaste dagarna blivit omåttlgt populär bland de minderåriga i familjen.
 
- Kom, jag ska visa var vi bor... Ehmm... här är det. Här ligger Svärjet.
 
Sedan pekar den lille mannen stolt på Kräftans vändkrets... 
 
- Svärjet. Vi bor där. 
- Här bor Törnrosa och här bor Askungen och Tiana bor här och ....
 
Sedan står dom båda två där i beundran och letar efter spår av prinsessor och troll i Atlanten. Och vem är jag att säga att det kanske inte är riktigt rätt?
 

En ögontjänare av rang!

Publicerad 2013-04-25 20:30:09 i Småprat

En numera ständigt klassiker hemma hos oss:
 
- Gå ner från staketet, du får inte klättra på det. Det vet du om.
- Men jag vill klättra.
- Ja vet det men det får du inte, du kan göra dig illa. Vill du klättra får du klättra på räcket på altanen.
- Gå härifrån mamma!!
- Kommer du att klättra om jag går?
- Ja, gå härifrån. Långt, långt borta. Du får inte se när jag klättrar.
- Kom, vi klättrar på altanräcket istället.
- Jag vill vara ifred! Gå mamma. Jag kan inte klättra när du är här. Lämna mig ifred.
 
Det pågår såhär en bra stund och kan samma konversation kan appliceras på nästan alla sammanhang där den lille mannen planerar att göra någonting han vet att han inte får göra.
 
Det hela slutade i alla fall med att pappa kom hem från jobbet och all staketklättring glömdes bort.

Bil eller verktyg?

Publicerad 2013-04-21 07:57:00 i Småprat

Gårdagens konversation med den lille mannen när en
vit- och blå hantverksbil kör förbi oss:
 
- Är det tjuvar mamma?
- Nej, jag tror inte att dom är tjuvar.
- Är det poliser?
- Inga poli...
- Ambulansen?!?!
- Inte ambulansen, den är g...
- Brandsläckaren då? Är det brandsläckaren mamma?
 
På sätt och vis har han helt rätt.
 

Olycklig kärlek

Publicerad 2013-04-06 14:00:00 i Småprat

Vi ska iväg på korvgrillning men vill bjuda er på dagens filosofiska tanke från den lilla fröken.
- Mamma, ser du alla fåglarna där? Dom är förälskade i varandra men dom kan inte få varandra.
 
Så vackert och sorgligt tänker ni kanske nu. Och vilken tankfull dotter ni har, kanske ni tänker sedan.

Det kanske är sant, men jag tror mer att det är det här som spökar i lilla frökens huvud.
 
 
 
Hon satt som klistrad framför Let´s Dance igår och insöp varje ord, varje danssteg och det var inte ett gnistrande från alla paljetter som undgick henne. Att vara "förälskad men inte få varandra" var så Sigrid beskrev danskänslan för min hometownboy Erik Segerstedt. 

En bra människa

Publicerad 2013-03-24 19:34:00 i Småprat

Yakari
 
 
Självfallet är alltid ens egna barn dom smartaste, finaste, klokaste, vänaste barn som jorden någonsin skådats  och föräldrahjärtat smälter regelbundet takt med de klokheter som kommer från barnamunnarna. Idag smälte mitt med det här.
 
- Mamma, jag är en bra människa.
- Ja, det är du, men var det någonting extra speciellt du tänkte på?
- Ja. Jag har gjort världen finare och gladare för jag har trollat min lillebror till Yakari. Han vill det.
 
Mycket sant, han vill vara Yakari.
 
Och för er oinvigda Bolibompatittare är Yakari en äventyrsserie som handlar om en indian och hans häst "lilla åskan".

Men åter till lilla fröken. En av de finaste människor jag vet.
 

Tummen upp!

Publicerad 2013-03-22 15:21:00 i Småprat

Ett blogginlägg med absolut noll mening, jag tycker bara att det är så fantastiskt sött! Vi gör det här så ofta vi får tillfälle.
 
- BRA, mycket bra där!!! Tummen upp lille mannen!! Dubbeltumme!
- HUJJA, tumme upp!! säger han och lyfter pekfingrarna.
 
Får man äta upp sockersöta barn? Han skulle smaka ljuvligt.
Ditt namn eller något annat som förklarar bilden

Berndtsson och Lundström

Ann-Christin, det är så jag heter. Västkusttjej som blev östkustsmamma. Jag bor i en liten stad utanför Stockholm som är mycket befolkad av turister. Det är inte bara turister här utan några tusen åretruntbor och även mannen som jag lever tillsammans med och våra två barn, lilla fröken (2009) och den lite mindre mannen (2010). Med i familjen finns även två stora barn som lever det glada studentlivet på andra orter. Stanna en stund och reflektera över min reflektioner som en alldeles perfekt vanligt virrig kaffetörstande person. Kontakt: [email protected]

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela