Hos barnvakten.
Deltagare är lilla fröken och P.
- Har du ett ljus med dig? Ska du vara lucia på dagis?
- Nej, jag ska vara mig själv med ett ljus.
Klokt.
- Vad ska vi äta ikväll?
Ett gnissel hördes från en dörr som öppnades treåringen kom utstapplandes i en prickiga pyjamasen (hon sov för 10 minuter sedan).
- Hej gumman! Vad gör du uppe?
- Jag kan inte sova i mitt rum...
Här förväntar jag mig att få höra historier om spöken och läskiga dinusarier och andra hemskheter.
- Jag kan inte sova för det är så tråkigt i mitt rum. Får jag sova i er säng, det är mycket roligare!
Japp. Tösen fick sova i den kalasroliga sängen. Det kanske är dumt att byta ut den nu stora mannen, eller vad säger du? Sängen verkar besitta hemligheter vi inte upptäckt.
Jag älskar att sitta och lyssna på lilla fröken när hon småpratar med sig själv (och dockorna/leksakerna/vad som helst faktiskt). Just nu berättar hon för sina dockor hur bläckfisktänder ser ut. Dom är visst rosa och fluffiga och är bra att äta med.
Ann-Christin, det är så jag heter. Västkusttjej som blev östkustsmamma. Jag bor i en liten stad utanför Stockholm som är mycket befolkad av turister. Det är inte bara turister här utan några tusen åretruntbor och även mannen som jag lever tillsammans med och våra två barn, lilla fröken (2009) och den lite mindre mannen (2010). Med i familjen finns även två stora barn som lever det glada studentlivet på andra orter. Stanna en stund och reflektera över min reflektioner som en alldeles perfekt vanligt virrig kaffetörstande person. Kontakt: [email protected]