Jag ljög.

 

Inlägget kommer inte att handla om bajs idag heller på grund av att vi fått ett fint brev på posten. Våra barn är som alla andra barn, selektivt döva och dövheten slår oftast till ute i folksamlingar och där roliga saker sker. Det medför att jag som mor och oftast ensam ute med barnen (blir så med en make som är kock och jobbar när alla andra är lediga) hystersikt kikar och letar och tittar efter barnen när de försvunnit. De står allt som oftast bakom mig eller runt hörnan men man hinner tänka mycket på dom fem sekunder man inte ser dom inne på ett enormt varuhus.

 

Magriffe Attack som gjort våra vigselringar gör inte bara fantastiska smycken, hon gör även "föräldralugnaren", eller som hon kanske vill kalla dem - nummerarmband.