Farmor är sjuk
Men vi kan vara lugna.
Expertis är tillkallad och de har konstaterat att farmor lider av svårt fall av blå-och gulöra. Om hon går med blodtrycksmanschetten på för alltid kommer det att ordna sig. Blodtrycksmanschett och lite salva.
Drömmen om Robin Stjernberg
I vanlig ordning plockade jag fram frukost medan de båda barnen var ute och cyklade på tomten, blivande äkte mannen jobbade. Är man kock på ett mindre ställe så jobbar man varje helg om ni funderar över varför jag gör så mycket på egen hand. Nog om det.
Mitt mellan ostavplastningen och juiceframtagandet hörs ett illvrål och jag springer ut på tomten. Den lilla fröken står med handen framför munnen och bara pekar.
- MAMMA, MAMMA, MAMMAAAAAAAA! Ser du? Du måste vända dig om FOOOORT!
Jag vänder mig om, redo att se den lille mannen med en illa fraktur eller någon form av köttsår. Det jag ser är en liten man som leker entusiastiskt i sandlådan.
- TITTA!!!!!!
- Men vad är det? Jag förstår inte när du bara pekar och... Du måste berätta.
- Men det är ju Robin Stjernbergs flagga!!!! TÄNK OM HAN KOMMER HIT!!!!!!! Då ska han få låna min cykel, säger hon och jag ser hur hon faller in i en egen utopi med Robin och cyklar.
Det tog en stund innan jag förstod, men när jag väl kom på det... vad är det hon levt för den senaste tiden? Eurovision - såklart!
När alla deltagarn i tävlingen presenterades gick dom in bakom sitt lands respektive flagga och Robin, ja han gick ju bakom sin flagga och det var Mors Dag och Robins flagga vajade över hela grannskapet. Att förklara länder och gränser och flaggor just där och då var inte läge. Låt drömmen leva!
Markduk och picknick
Vi var laddade den lilla fröken och jag! Nu jäklar ska våra rabatter bli representativa. Eller åtminstone ha ett utseende som vi inte skäms för. Jag nöjer mig med det! Saken är den att alla mina blomsterkunskaper försvinner så snart blomman kommer innanför ett staket.
Men vi rensade ändå, gick på känn och såg till att rabatten fick fina former. Sedna var det dags för picknicklunch. Just som lillfröken hade lagt ut filten på gräsmattan kom regnet. Regnet strilade ned, inte mycket men tillräckligt för att inte ha pickninck ute och tillräckligt för att vi inte ville hänga i buskarana längre. Det blev picknick i köket och outrullad markduk.
Och när det kommer till det stora hela. Hur farligt är det egentligen med bulliga maskrosor i massor? Inte alls.
Scones och Hello Kitty
- Kan vi baka scones idag mamma? Snälla mamma, du är min absoluta favoritmamma!
- Men jag har ju sagt att vi ska baka det hur många gånger som helst nu. Vi ska baka det ikväll.
Vi tog en tur på stan för att köpa täckduk (jag har tröttnat på allt ogräs som härjar vilt bland buskiga buskar). Under ett tillfälligt besök på akademibokhandeln sprang vi på dessa muggar och när den lille mannen på eget bevåg bestämmer att han vill dricka välling ur en mugg, vi har spenderat lite över en miljard kronor på nya proppar till vällingflaskorna då han biter sönder dom (kanske inte riktigt en mille men nästan) då köper man vad det än är har pekar på...
Och visst är dom fina? Lillfröken blev så glad att hon studsade för Kittymuggen med blommor på.
- Åh!!! Den kommer att vara perfekt till scones!! Helt perfekt mamma!!!!!
Så. Vi åkte hem. Det blev kväll och det blev sconesdags.
Och se. Lillfröken tog en tugga. Den lille mannen delade på sin. Och ja...Har man laddat en hel dag blir det kanske lite tomt när det väl kommer och visar sig vara mjöl och smör. Gott men ändå bara mjöl och smör.
Kallt vid sandlådan
Barnen har tagit det här med att det är sommar rent bokstavligt och de är svåra att få in i huset. Ett lyxigt problem som jag inte klagar över. Jag har ett mer celciustänk och anser inte att gårdagens 15C i blåst och under regntunga moln är picknickväder utan föredrar att äta kvällsfika inomhus.
Jag förlorade den kampen. Fika utomhus bredvid sandlådan och...
...jag försöker verkligen att se det fina och mysiga i kvällens utevistelse men kylan har trängt in i hjärnan och det går segt.
Eurovision 2013
Hon höll ut ända fram tills dom sista sekunderna av Robins Stjernbergs framträdande men sedan somnade hon. Tur att hela eurovisionfinalen finns på youtube så att hon kan titta på den om och om och om igen.
Visst var det en ovanligt bra final med många bra bidrag? Det plus en snygg show, fantastiska småfilmer och bidrag som faktiskt fick mig att skratta så jag grät. Opera är fantastiskt vacker, jag älskar discobeats men tillsammans ha ha ha ha! Underbart men nej.
För övrigt anser jag att Petra Mede borde vunnit.
Uppdatering - vad har vi haft för oss egentligen?
Lillförken har plockat blommor och plockat blommmor och blommor och blommor och blom... Är jag övertydlig? Just den här buketten ska jag ha när jag gifter mig.
Jag går in min bröllopsskorna. Ena skon är lite trängre än den andra och jag har löst det på det här tjusiga sättet.
Vi har fikat på bästa sätt. Jättebrioche med liten fröken.
Jag har slaktat en herrans massa smycken som jag inte använder för att göra om den till fantastiska smycken som jag kommer att använda.
Altancyklingen har inte minskat i popularitet. Defenitivt inte sedan lilfröken och den lille mannen kommit på att man kan pimpa cyklarna.
Den lille mannen har börjat att ta hand om morgondisken.
Varma försommarkvällar innebär barbent barfotaspring på gräsmattan.
Och i skrivande stund...
Den lilla fröken laddar inför eurovision med att titta på melloreprisen. Hennes sammanfattning är att det är bra att Ralf Gyllenhammar har eld på scenen ifall han blir hungrig och vill grilla korv och att Anton Edwards måste vara en trollkarl som kan trolla fram killar ur rök.
Skrymmande lådor
Playdaten blev dessvärre inställd så svaret på frågan från i onsdags är noll.
Vi har fått ärva en stor mängd kläder som behöver sorteras och organiseras så jag packade in barnen i bilen. Den lille mannen packade med sig det som känns har blivit vårt tredje barn. Lejonet följer med i ur och skur och fortsätter det så kommer det snart att få ett eget personnummer... På bilden delar lejonet och den lille mannen på en portion pannkaka på IKEA. Kom vi hem med det som ska organisera vår källare? Nej, nej nej...
Jag var tvungen att välja mellan att få plats med lådorna eller barnen och jag valde att ta med barnen hem. Dom, barnen alltså, var dessutom inte lika skrymmande som lådorna så vi fick plats ännu mera målarfärger i kundvagnen. Innan jag blev förälder köpte jag alltid värmeljus på IKEA. Bra att ha liksom. Nu köper jag alltid färg. Verkligen bra att ha! Superfina pigment, inte så dyra och (framförallt) lätta att torka av från ytor de inte är tänkta för. Hurra för MÅLA!
Interior design
- Mamma, jag måste göra lite schnyyygt (han säger så) här hemma.
Sedan lägger han rockringen, sina kladdiga stumpor som han hämtat ur tvättkorgen och gunghästen på fällen och ger sig själv en liten applåd.
- Sådärja! Mycket snyggt.
Jag är ett reinkarnerat troll
- Skydda Jamela!!! Trollet har gömt sig i köket! Spring iväg med henne lillebror SPRING!! Jag tar hand om trollet...
Den lille mannen springer för sitt och Jamelas liv och smäller igen dörren till sitt rum. Hans fnitter hörs genom dörren i till köket. Den lilla fröken kastar ballonger och skjuter Duploprojektiler på mig samtidigt som hon skrattar så hon storknar.
- Går det bra? vrålar den lille mannen från sitt rum och kommer ut med Jamela i barnvagnen och hjälper till med ballongkastandet.
Min lott i livet verkar vara att vara ett troll. Jag får sitta på bänken i köket och grymta lite för om jag jagar efter dom på bästa trollmanér har jag varit så skrämmande trollik att den lilla fröken blivit rädd på riktigt med resultatet att om jag ens lyfter på rumpan att resa mig blir hon livrädd. Jag får se det som det är - jag är en ren naturbegåvning och eventuellt ett reinkarnerat troll.
Blomsterdöden
Det var med viss separationångest som den lilla fröken skilldes från de gamla blommorna i helgen. Mormor hade köpt vårblommor till våra vintriga utekrukor och altanen, krukorna själva och hela familjen längtade efter skira penséer från västkusten. Alla längtade utom lilla fröken.
- NEEEEJ vad gör du? vrålade hon när jag själlöst slet upp vissna och torra ljungplantor.
Fröken räddade en ljung ur komposthögen och gungade med den länge och kärleksfullt innan den fick bege sig till de sälla jaktmarkerna.
Trädgårdsbestyr
Jag blev hemringd av dagis idag då lillfröken var hängig och varm. Hon var grymt skruttig när jag kom men piggnade till efter en tupplur. Båda barnen var rastlösa när dom båda vaknade (den lille mannen sympatisov) och det gäller att smida meda järnet är varmt.
Bort med alla trista och blöta löv. Den lille mannen har inte en framtida karriär som trädgårdsmästare, däremot som daredevil då ingen lövhög är för liten att slänga sig huvudstupa i.
Visste ni att man vet hur långt hår man har om man ligger upp-o-ner och bara tittar på det? Då kan man räkna fladdret från hårstråna och då vet man!
Det hade jag ingen aning om. Den lille mannen väntar fortfarande på ett fladder i fjunet.
Förra året var hon livrädd (men väldigt nyfiken) på trädklättringen.
I år står hon själv.
I år står hon själv.
Projekt melonodling - del 3
Dom växer och frodas och nu behöver jag hjälp från er mer några fler gröna fingrar än jag har. Jag undrar över
1. Hur vet jag när det är dags att dela på alla skotten?
2. Varför har ett av bladen på varje stjälk blivit taggigt medan de andra två har släta kanter?
Sådant här kan hålla mig vaken om nätterna och googel ger mig inga svar. Vårt fönsterbrädaodlande har gett mersmak och vi har nu små äppleskott på väg upp och avocadokärnor som är på väg ned i jorden.
Nygammal frisyr
Den store mannen var i behov av en omstyling efter en dag med kockmössa på huvudet och den lilla fröken tog saken i egna händer. Den lille mannen ignorerade med skräck hennes stylinginstrument. Resultatet blev en fluffig, spikefrisyr som tagen ur valfritt boyband runt 2001.
Mina geografilärares misslyckande
I alla år har jag haft bra lärare. Det började med Aina och Birgitta på förskolan. Sedan Lillemor i lågstadiet. Fantastiska Lisbeth i mellanstadiet och efter det en drös med olika ämneslärare i högstadiet och gymnasiet och sedan vidare på restaurangskolan. Alla har varit bra, kanske inte alltid inspirerande för den elevtyp jag var, men alla har haft den kunskap och ofta mer än så som de förväntats att ha. I denna enorma kunskapsbank som jag passerat igenom är det ett ämne där jag omedelbart förvandlas till teflon.
Det ämnet stavas: G-E-O-G-R-A-F-I.
Det ämnet stavas: G-E-O-G-R-A-F-I.
Som liten har jag varit runt i hela Sverige. Det är så mina föräldrar säger i alla fall, jag har ingen aning. Sov i bilen och vaknade när den stannade. För min skull kunde de lika gärna kört runt skogen åt andra hållet än det vanliga eller runt gatan i stan och det blev nytt för mig.
Inte så att jag inte minns var jag varit eller vad vi gjort. Jag har stenkoll på hur torg och stugor och badstränder och lekplatser osv såg ut, men var de ligger/låg... ingen aning. Så när jag ringde den blivande äkte mannen i söndags och sa:
- GPS:en har lagt av. Vart ska jag?
så berättade han i efterhand att han blev alldeles kallsvettig. Jag var lugn, det löser sig alltid och jag kommer alltid fram dit jag ska på ett eller ett annat sätt med eller utan GPS. Och jag har blivit grymt duktig på U-svängar med bilen.
- VART ÄR DU?, frågade/halvskrek han.
- Snart i Enköping. Jag kunde välja på Enköping eller Mora och jag tyckte att Enköping kändes bättre. Var det så?
*suck av lättnad från den blivande äkte mannen*
- Helt rätt. Du ska köra mot väg 55. Så kommer du rätt.
Anledningen till att jag valde Enköping framför Mora var att jag mindes att en gammal väns storebror bodde i Enköping och jobbade i Stockholm och han pendlade varje dag så då kan det ju inte ligga så långt ifrån varanda. Från Stockholm hittar jag hem. Att Mora ligger i Dalarna var inget som ploppade upp i mitt huvud just då och så vet man ju aldrig jur vägarna svänger. Det kanske finns en avtagsväg mot vår stad om man kör mot Mora som inte står på första skyten utan på den andra. För visst är det så infrastrukturen fungerar.
Att vara lite lurig?
Att vara lite lurig?
