3. Mat intogs på filtar på altanen. Jag såg framför mig när jag langade upp ris på tallrikarna i köket hur vi skulle sitta och mysa. Prata om vad de ville göra när de blir stora. Vi skulle skratta hjärtligt åt den lille mannen som skulle säga att han önskade att bli en häst, dinosaurie eller en brandman som jagade tjuvar som han alltid gör. Vi skulle ha lika hjärtligt tillsammans när fröken vill laga mat med sin pappa eller surfa.

 

Det blev inte så.

 

Den lille mannen tog prydligt av sig gummistövlarna och ställde de på filten. Han tittade skeptiskt på korven och konstaterade att han inte hade tid att äta, han var tvungen att måla altanen. Jag sprang efter honom med gafflar fulla med mat medan han målade och tuggade. Jag är inte helt säker på att han är medveten om att han åt.

 

Fröken åt korven och inget annat, det tog i runda slängar 15 sekunder. Sedan precisioncyklade hon runt tallrikarna och jag satt ensam kvar med maten som kallnat lite för fort. Precis som det ska vara när vårkänslorna tar överhand.