Gudmorslös
Scenariot är som följer att fröken har spillt ut lite mjölk på golvet. Ingen konstigt med det, sådant händer.
Jag ber henne att hämta papper och torka upp mjölken. Inte heller det egendomligt.
När jag sedan säger till henne att hon ska slänga pappret i soporna kommer den. En utläggning, inte om det som jag trodde "jag vill inte, det får du göra" som brukar komma (hon är ingen städfantast), utan det här.
- Jag är väl ingen piga? Hur tror du Askungen kände sig när hennes styvsystrar hela tiden sa till henne att städa och städa och städa. Vet du det, eller? Hon blev ledsen. Jätteledsen faktiskt!! Hon till och med grät!!! Vill du att jag ska gråta för att jag måste städa upp efter mig? Du måste börja tänka mer på Askungen.
När jag hade fnittrat färdigt lyckades jag krysta fram ett:
- Men hon gifte sig ju med en prins på slutet.... till fröken som stod med morgonrock och drypande blött hushållspapper i handen två meter från soppåsen.
- Vet du mamma, du förstår ingenting... Askungen hade en gudmor som hjälpte henne när hon mest behövde det. Jag har ingen sådan för då hade jag redan träffat henne för jag behöver henne när sådant här händer.
- Vadå?
- När jag måste städa.
