Det här fungerar inte. Det är dags för nya rutiner. Varje gång jag lägger barnen själv slutar det med att jag vaknar i den lille mannens säng runt 21.01 snåret, stapplar ut i soffan och sover vidare. Saken är den att majoritetetn av läggningarna göra jag ensam då mannen jobbar sent. 

 

Fröken somnar själv efter en saga så där är det lungt. Den lille mannen gråter och somnar inte själv och då har jag testat alla möjliga medtoder. Någon måste ligga bredvid om han inte ska gråta lungorna ur sig. Problemet är att samtidigt som han tycker att det är tryggt med sin mor bredvid sig är det också urkul när mamma ligger där och han far upp och ned som en jo-jo medans jag slummrar ur mig:

 

 

Alltså. Jag har alltid lagt fröken först, den lille mannen sedan. (Ska man vara jelt korrekt blir läggningsordningen 1. fröken 2. jag 3. lille mannen).

 

Planen är som följer.

1. Vi lägger den lille mannen först! Saga och sång och puss.

2. Jag och fröken går ut och jag säger med lugn röst (tänk er Arne Weise i ett djurprogram) "jag kommer strax älskling, jag ska bara lägga din syster"

3. Han ligger kvar i sängen och somnar av ren tristess innan jag hunnit tillbaka.

 

Vad tror ni? Hiss eller diss?