Bara två
Helgens tröstande.
De har antytts en del här i bloggen om vad våra barn gillar. Lilla fröken brinner för prinsessor, rosa, dans, sång och (ny på hennes topplista) musketörer. Hon är mycket tydlig med vad hann vill jobba med när hon blir stor. Hon ska jobba med att sjunga och dansa, ha en leksaskaffär, vara en musketör och rädda prinsar och själv vara en prinsessa. Karriärvägen är klar.
Den lille mannen är också tydlig i vad han vill. Han vill bli en häst. Jag tror inte att det är ett omöjligt kliv från där han är nu då han galopperar sig fram och är grym på att gnägga. Det finns i och för sig ett litet problem och det insåg även han i helgen. Hästar har fyra ben, han har bara två.
- T-V-Å-?
Han tittade med stora tårfyllda ögon på mig när vi tittade på ett program med hästar.
- Mamma, jag vill ha fyjjjjjjja! Fyjjjja ben som lilla åskan haj. Inte tvåååååå.....
Vad säger man till en ledsen, enbart tvåbent pojke? Jag sa att pappa fixar ett extra par i julklapp!
Häpp!
Nöjd son. Nöjd mamma. Förvånad storasyster.
- Kan pappa göra det?
- Sssshhhhyy mitt barn. Sssshhhyyyyy!
