En gång i tiden var vi goda vänner och du gjorde precis som jag bad dig. Det var juvliga och kreativa tider och jag var så fin.

Den tiden försvann och du började krångla och hitta på egna äventyr och jag blev lämnad ensam. Ensam och övergiven med för stora kläder.

Men nu.

Svärmor frågade om jag hade provat att spänna undertråden. Det kanske var därför det blev ett fågelbo av tråd varje gång jag försökte sy.

- Spänna? Undertråden? Nu förstår jag inte?

Svärmor ordnade och nu vi vänner igen. Min fina (och lite skrotiga) Huskystar!