Lagom till att fikagästerna och farmor åkt hem införskaffar vi oss ett parasoll så att altanen blir vistelsebar. Vi har pinat dom våra kära gäster, i gassande sol a la Gobiöknen.

 

Jag misstänker att det sitter ett gäng säkerhetsvakter och skrattar läppen av sig när dom tittar om och om och om igen på filmen från övervakningsfilmen från parkeringen när jag försöker lyfta upp den minst 500-kilo tunga parasollfoten ur den ifrånrullande kundvagnen och in i bilen. Det kan bli ett You Tube-fenomen om jag har otur.

 

Parasollet såg prefekt ut. Foten blev trots allt lastad i bilen. Foten blev även urlastad och parasollet monterat.

 

Hallåååå... Vad händer nu? Såhär såg det int...e... eller..?

Oh lord... 

 

Parasollet måste ha växt i bilen för så här stort var det inte inne i affären.

Skuggit blev det. Jätteskuggigt. 

 

Äsch! Vi går efter det gamla indanordspråket "Dina vyer eller ditt parasoll kan aldrig bli för stort".

 

Kära gäster, ni är varmt välkomna att njuta i skuggan på vår altan.