En nybörjares bekännelser

Publicerad 2013-01-16 19:27:00 i Hur gick det här till?

Jag håller på att baka makroner för första gången och har genomgått olika stadier av marängångest. 
1. Iiiihhhhh, är det inte lite gula som gömt sig där?
2. OK, långsamt, långsamt nu. Kom igen Ace, långsamt vispande.
3. Men vad fasen, det händer ju ingenting. Full fart på vispen!
4. Åh, skådar mitt norra öga en perfekt maräng?
5. ehmmm... ska det verkligen vara sådär toppigt när marängen är perfekt?
6. Dom kanske sjunker ihop... i ugnen... eller...?....?

Makronerna Mandeltoppsmarängerna är toppiga och även utanför ugnen men smakar ljuvligt.

Perfekt?
En nybörjares misstankar har väckts...
Blivande bystiga makroner.

2 kilometer

Publicerad 2012-08-18 21:41:00 i Hur gick det här till?

För första gången i mitt liv har jag sprungit utan att tro att jag håller på att ha ihjäl mig själv. Sprungit utan boll måste då tilläggas, allt går så mycket lättare med boll. Två (2!!!!) kilometer joggades förbi av mig, mina fötter och hela min kropp. Helt otroligt! Det är alltså möjligt. Dessa två magiska kilometer tog mig 10.46 minuter. Magiskt!


Jag har vattnat!

Publicerad 2012-08-16 21:58:08 i Hur gick det här till?

Här kommer ett inlägg för er som betvivlat att jag inte har ihjäl alla blommor som kommer i min väg.  Ett inlägg för er som vill ha ett bildbevis på de levande kryssbollarna. OCH ett inlägg till er som vill se en ovanligt omedveten, men oh så snygg färgmatcning.

Ny funktion

Publicerad 2012-08-13 22:40:38 i Hur gick det här till?

Gick just igenom bilderna i telefonen. Det kan vara en kopia av mig som springer runt på stan och tar kort med min telefon, men mer troligt är att min telefon har "ta-kort"-knappar som jag inte har en aning om. Se här vad jag hittade från idag, dom här har inte jag tagit... (vad jag vet)

3,04 kilometer

Publicerad 2012-08-04 22:04:18 i Hur gick det här till?

Och jag är till och med svettig om öronen och i armvecken. (Det finns en anledning till mörk bild med många photoshopfilter). 

Jag tror att man ska stretcha nu men soffan såg mer ut bekväm än golvet så där är jag. Jag har alltså varit ute och sprungit. Termen är nog sprungit men jag har gått/joggat om vartannat. Jag överlevde otroligt nog även denna gång och de tolv stegen kommer att lägga upp i morgon. 

Jag överlevde

Publicerad 2012-07-27 14:07:00 i Hur gick det här till?

(ett blogginlägg enbart baserat på mannens tvivel i rösten då jag berättade att jag varit ute och sprungit)

Knappt att jag tror det själv. Knät gjorde ont redan innan och jag tänkte att det är ett tecken, jag kommer att avlida. MEN jag stod där utan ursäkter (förutom knät).

- barnen sov
- jag hade köpt nya (och mina första) springkläder
- jag fick låna strumpor av mamma
- pappa hade hittat hörlurar så jag kunde lyssna på musik (jag hade glömt mina fina hemma)
- det var perfekt temperatur ute
- RunKeeper var nedladdat och fungerade
- jag hade läst och memoretat "dom 12 stegen"

Men det gick bra!!!! Sprang och gick snabbt i intervaller. Men jag är nog bäst på att gå. Jag går nästan lika snabbt som jag springer. Servitrisgång är inget att leka med.
 
Och nu.
Bildbeviset.
Jag springer inte just på den här smygbilden mamma tog ("nej du får inte ta ett kort på mig!"), men ni kan ju se spänsten och springkläderna. Min armvift är ett försök att trassla mig ur hörlurssladden som virat sig runt armen.

Skattgömma

Publicerad 2012-07-25 14:35:17 i Hur gick det här till?

Mormor har slitit fram min egensydda väska fullproppad med Sindy. Japp, jag gillade inte Barbie...
 
- Proportioneligt storlek på huvudet? Nej tack.
 
Båda barnen är överlyckliga. Den lille mannen för att dom plaskar så bra när man slänger dom i badbaljan. Lilla fröken för att det finns en miljon utstyrlar med. Jag tycker också att det är ganska kul och skrämmande då ganska många outfits till Sindydockorna nu kan återses i vuxenstorlek i min nuvarande garderob.
 
Tur att den stora mannen och jag inte kända varandra när vi var små för om det här fanns i hans nuvarande garderob skulle jag bli tveksam...

Hen

Publicerad 2012-07-19 21:20:06 i Hur gick det här till?

I dom här fantastiskt löjliga "hen" tiderna när fokus ligger fel och tjejer som är tjejer och killar som är killar enligt mallen inte får vara det. Urbota fjantigt. Jag tycker att fokus ligger fel och att barnen i sig glöms bort i diskussionen.
 
Det förvirrar de stackars äldre gentlemännen också.
 
Idag satt vi och fikade i sedvanlig ordning på Anna på Torget och en fin gammal gentleman kom fram och tittade på den lille mannen som låg och sov i vagnen och lillfröken som satt i rosa klänning, rosa keps, rosa skor, rosa ryggsäck med Tönrosa på (Törnrosa är den stora idolen, speciellt när hon flyger flygplan... mer om det en annan gång) ätandes en rosa glass med en rosa sked. Och en tatuering med Törnrosa, glömde den... Gissa hennes favoritfärg? Hon är ytterst klädmedveten och det är omöjligt att ta på henne något som hon inte godkänt i affären. Hon har alltid varit så.
 
Gentlemannen sa:
Vilka fina barn du har! Är det en flicka eller pojke som äter så god glass?
 
Förvånad mamma (jag):
ehm... hon är en tjej. Och tack! Det tycker jag också.
 
Gentlemannen:
Jaha, det är så svårt att veta idag vad det är för sort, inte för att det spelar någon roll...
Men du får ha en fortsatt trevlig dag!
 
Mindre förvånad mamma (fortfarande jag):
Tack detsamma!
 
 

HTML

Publicerad 2012-07-18 18:57:58 i Hur gick det här till?

Jag håller på att koda om bloggen lite... Det är inte min starkaste sida, men det är sjukt roligt och jag kan inte låta bli... Samma inlägg, bara ett konstigt utseende! Please stay tuned!!

Ditt namn eller något annat som förklarar bilden

Berndtsson och Lundström

Ann-Christin, det är så jag heter. Västkusttjej som blev östkustsmamma. Jag bor i en liten stad utanför Stockholm som är mycket befolkad av turister. Det är inte bara turister här utan några tusen åretruntbor och även mannen som jag lever tillsammans med och våra två barn, lilla fröken (2009) och den lite mindre mannen (2010). Med i familjen finns även två stora barn som lever det glada studentlivet på andra orter. Stanna en stund och reflektera över min reflektioner som en alldeles perfekt vanligt virrig kaffetörstande person. Kontakt: berndtssonlundstrom@icloud.com

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela