Berätta vad du vill ha

Publicerad 2013-04-03 20:47:37 i Vardagsliv

Att gå med knuten näve i byxfikan och inte säga det där man egentligen vill säga är någonting av det värsta jag vet. För det kommer alltid att komma upp, det där som var så fel då och nu är det för sent att rätta till.
 
Att säga vad man tycker, men för den delen även väga sina ord på guldvåg ibland, är någonting jag försöker att lära barnen. Att de ska känna sig såpass trygga i sig själv att det alltid är en självklarhet. Detsamma gäller att de ska berätta vad de vill och inte vill göra (helt galet mitt i trotsålder, jotack jag vet!). Men hur ska andra personer veta vad de vill eller inte vill om dom inte berättar det?. Men att fråga och vilja är inte samma sak som att få och för mig är också viktigt att lära sig. Att lära sig ta ett "nej" likväl som att lära sig ta ett "ja".
 
Jag tycker även att det är viktigt att ge dom tryggheten i att själva tycka att dom är duktiga, för det är dom. Och att berätta för sina kompisar att dom också är duktiga, för det ÄR dom! Att faktiskt låta dom tycka det och uttrycka det och inte ge vika för den urtrista och helt onödiga jantelagen. Nu är våra barn såpass små att någon jantelag inte kommit in i deras värld ännu, men den kommer och jag tror att om man börjar redan nu att vaccinera dom mot den kommer jantelagen inte att slå lika hårt. Varken på dom eller deras vänner.
 
Det verkar som om den lilla fröken har förstått. Det här brevet låg i henner låda idag. Det står:
 
"Hej mamma och pappa!
Tejp tack!
Hälsningar I
 
Lilla fröken ville att jag skulle skriva ett brev. Hon ville också att att jag skulle berätta att hon gör bra saker, och det gör hon ju, massor med bra saker. Hon övar, prövar och försöker massor varje dag.
 
Hälsningar P"
 
Även vår fanatsiska förkola jobbar med alla barnen enligt tänket ovan och jag kan inte nog uttrycka hur otroligt bra personal och lyhörd personal som jobbar där! Dom är värda allt!!
 

Kommentarer

Postat av: Linn

Publicerad 2013-04-04 21:02:23

Stor tumme upp! Inte för att jag vet så värst mycket om barnuppfostran, men din tanke om att tidigt lära barnen att uttrycka sin vilja men också visa att det finns gränser och att vilja inte är detsamma som att automatiskt få - det känns så rätt.

Och vilken himla tur att förskolan tänker på samma sätt. Det har jag också gått och klurat på ibland. Hur uppfostrar man sina barn på ett klokt och medvetet sätt, om förskolefröknar jobbar emot.

Svar: Vem vet egentligen någonting om barnuppfostran? Vi får de om en sisådär tio-tjugo år om vi tänkte rätt...
Berndtsson & Lundström

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
Ditt namn eller något annat som förklarar bilden

Berndtsson och Lundström

Ann-Christin, det är så jag heter. Västkusttjej som blev östkustsmamma. Jag bor i en liten stad utanför Stockholm som är mycket befolkad av turister. Det är inte bara turister här utan några tusen åretruntbor och även mannen som jag lever tillsammans med och våra två barn, lilla fröken (2009) och den lite mindre mannen (2010). Med i familjen finns även två stora barn som lever det glada studentlivet på andra orter. Stanna en stund och reflektera över min reflektioner som en alldeles perfekt vanligt virrig kaffetörstande person. Kontakt: [email protected]

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela