Kärlek till maskiner

Publicerad 2012-10-01 17:15:00 i Nördigheter

Om du ser någon i vår lilla stad som står och filmar truckarna och traktorerna och andra gula bilar med enorma hjul så ser du förmodligen mig. Den lille mannen har blivit (som så måååånga andra barn) alldeles förälskad i fordon med en mankhöjd över 2 meter. Jag filmar och tar kort på bygget jag passerar när jag går till och från jobbet och sedan sitter han och jag i soffan och tittar.

På dagens promenad till dagis fick han se en grävskopa live och inte bara på liten en iPhoneskärm. Han blev som förstenad av lycka och jag blev tvungen att kolla om han fortfarande andades. Pheeewh... Det gjorde han.

Kommentarer

Postat av: Erika Kvarnlöf

Publicerad 2012-10-01 20:53:31

Våra skruttar kan bilda ett eget åkeri. Jag som verkligen försökt att vara open minded med leksaker till E inser nu att det bara är saker som säger brum brum och har hjul som är av intresse. Vi har haft två grävskopor här utanför det senaste och E hoppas varje dag att de skall vara tillbaka när vi går ut. När det trilskas på väg till dagis är det bara att nämna att vi skall titta på den stora traktorn som, tack högre makt eller vems den nu är för det, alltid står parkerad utanför dagis. Kram Kikan

Svar: Open minded didn't work ;) En tjej som älskar prinsessor (och som för övrigt anser att du är mycket bättre på att berätta godnatt-sagor än jag) och en kille som avgudar traktorer. Så är det bara! Det viktigaste är att de får vara sig själva :)
KRAMAR

Berndtsson & Lundström

Postat av: Erika Kvarnlöf

Publicerad 2012-10-03 21:01:58

Sant, det där med att de får vara sig själva. Kom på mig själv med att stå och välja mellan Hello Kitty-plåster eller plåster med bilar på idag på Apoteket. Jag tyckte att de rosa var finast och min hand drogs dit. Men i vagnen satt Emil och tindrar med ögonen och ropade Brumm! Brumm!. Så det var ju de med bilarna HAN ville ha. Det blev de med bilarna.

Söta I, jag får klura ut en ny saga tills nästa gång vi kommer upp :)

Kram!

Kommentera inlägget här

Berndtsson och Lundström

Ann-Christin, det är så jag heter. Västkusttjej som blev östkustsmamma. Jag bor i en liten stad utanför Stockholm som är mycket befolkad av turister. Det är inte bara turister här utan några tusen åretruntbor och även mannen som jag lever tillsammans med och våra två barn, lilla fröken (2009) och den lite mindre mannen (2010). Med i familjen finns även två stora barn som lever det glada studentlivet på andra orter. Stanna en stund och reflektera över min reflektioner som en alldeles perfekt vanligt virrig kaffetörstande person. Kontakt: [email protected]