Blek och urvattnad och sömnbenägen runt 16.00 snåret. Så har jag varit hela veckan och så äntligen. ÄNTLIGEN! kom regnet och åskan. Jag skulle passa illa i tropikerna. Nu kan jag andas. Swooch, swooch swoooosh (andningsljud).
Ann-Christin, det är så jag heter. Västkusttjej som blev östkustsmamma. Jag bor i en liten stad utanför Stockholm som är mycket befolkad av turister. Det är inte bara turister här utan några tusen åretruntbor och även mannen som jag lever tillsammans med och våra två barn, lilla fröken (2009) och den lite mindre mannen (2010). Med i familjen finns även två stora barn som lever det glada studentlivet på andra orter. Stanna en stund och reflektera över min reflektioner som en alldeles perfekt vanligt virrig kaffetörstande person. Kontakt: [email protected]